Ett större avbrott ifrån bloggandet - varför?

Dels har vi varit utan dator. Dels har det varit semester i utlandet och så har jag faktiskt inte haft så stor ork till att skriva så mycket.

Men det skall det bli ändring på nu på hösten. Jag skall ta nya tag.

Detta har i alla fall hänt:
Jag har inte lyckats med godisstoppet på vardagar. Jag tror jag är som alla andra på sommaren. Det blir lite för mycket glass och annat somrigt godis.
Positivt är dock att jag kommit igång med att läsa böcker igen. Det är nästan lika bra som meditation.
Under sommaren blev det inte så mycket träning. Men jag har börjat gå hem ifrån jobbet två gånger i veckan, och skall snart tillbaka till friskis.
Min mobiltelefon har nu så många påminnelse-appar och liknande att jag helt plötsligt blivit superduktig på att komma ihåg saker jag borde göra. Mycket bra. De som behöver samma som jag och har Android, kan kolla in apparna: Evernote och Taskos. Evernote är programmet för handlarlistan eller liknande. Taskos är som "att göra listan" eller alla post-it-lappar som ligger och dräller! Mycket smarta appar.
Tandborstningen på morgonen är nästan självgående nu. Till och med under semestern kom jag ihåg att borsta tänderna flertalet av veckans alla dagar. :-)

Allt känns ganska bra annars. i mitt liv. Mina målsättningar för tillfället är: Att läsa ut Isaac Asimov-boken jag för tillfället läser. Gå mina två promenader i veckan. Och sakta men säkert både lägga på mer arbetstid och mer träning.

Hösten är en årstid som jag gillar, den är så skönt avslappnande att man orkar med fler målsättningar då.

En ledig vecka som nog inte blir en lat vecka

Varför skall jag inte lata mig då? Jo jag har några viktiga frågor i livet som jag måste redas ut först.

Fråga nummer 1:
Hur skall jag bli mer uthållig med saker och ting i livet som inte enbart är superroliga för tillfället?

Fråga nummer 2:
Hur skall jag inte tappa orken så att jag kan leva så aktivt som jag vill?

Fråga nummer 3:
Hur skall jag bli bättre på konflikter?

Fråga nummer 4:
Hur skall jag tackla mitt bekräftelsebehov som ibland kanske blir alltför stort och alltför mycket problematiskt i mitt liv.

Sedan skall jag också baka bröd, leta brödrecept och se om jag hittar något gott och nyttigt bröd som jag verkligen, verkligen kan visa fram på köket där jag jobbar! Kanske jag också måste läsa på lite om brödbakning och annat viktigt för framtiden.

Jag får nog oavsett faktiskt ta hjälp av min kvinna i kommunen!

Den vita månaden är över!

Jepp, jag får äta godis igen. Så i påsk har det väll blivit en hel del godis. Men jag har också bestämt mig för att i framtiden så skall jag enbart äta godis på lördagar, nationaldagarna (både den svenska och den norska), stora helger så som påsk och jul och midsommar och på födelsedagarna till de närmaste i familjen. Så att godis och kakor blir förenat med verkligt firande och inte bara tröstätande. Det skall det bli slut på. Under vardagar och söndagar skall godis och kakor lysa med sin frånvaro. Jag måste vara så stark att jag kan säga nej. Jag känner mig ju så mycket piggare och gladare utan godis och kakor. Magen är också i mer balans när den får bita i nyttiga saker.

Inget bloggande på ett tag?

Ja, jag vet att jag varit dålig på att blogga. Det beror i största allmänhet på att jag blivit med Smartphone. Jag vet att jag kan blogga ifrån den, men ännu är det svårt och skriva långa meddelanden med telefonen. Jag stavar fel och gud det finns ju hur mycket annat roligt att göra i mobilen. Jag laddade hem en sudoku-app och nu spelar jag sudoku som aldrig förr, jag kollar vädret och mycket mer. Har också laddat hem några apps med mycket information. Så nu har jag en om 50 amerikanska delstater, alla länder i fickformat, amerikas presidenter och det periodiska systemet. Hittar jag en bra app med fåglar också så får jag fågelläten, dräkter etc också. Allt detta får mig till att tänka på Isaac Asimov. I hans böcker Som börjar med Stålgrottorna och slutar med de 7 Stiftelse-böckerna så talas det hela tiden om så kallade Book-films. Alla går omkring med en liten device, och i den har de encyklopeier, filmer, böcker och andra saker. Det känns som om Smartphones är som bookfilms plus telefoner och lite mer interaktivitet. Så Isaac Asimov fick rätt, i framtiden så sitter alla med sina Book-films (alltså dagens smartphones).

Men jag borde nog snart dra ner på användningen. Jag skall ju inte bli beroende. Så jag får nog läsa lite böcker på gammalt vis, alltså de som är gjorda av papper. Hihi...

Positiva mantran

Visst har jag börjat tänka lite positivare. Jag har gjort en övning. Jag har fyllt i ett helt dubbelsidigt A5-papper med texten: Jag duger bra som jag är. Jag har börjat säga det till mig själv rent spontant också. Fast jag borde nog ligga lite mer i hårdträning med detta. Jag har dock märkt att jag ger mer positiva mantran till mig själv på gymmet. Det är mer naturligt och sitta i en maskin och repitera - jag är stark, jag är stark, jag klarar av denna vikt - och så faktiskt klara av den tyngre vikten.

Så då är det väll bara och använda samma taktik i jobbsammanhang och i det privata. Men alla nya rutiner tar tid och etablera. Det får jag nog leva med resten av mitt liv med.

Jag tappar inte i vikt

Så frågan jag ställer mig just nu är: Vet jag egentligen hur stor en portion är? Jag tittar runt på de andra som jobbar på resturangen och ser att andra äter mindre än mig och blir mätta fortare. Jag lämnar nästan aldrig mat på tallriken. Om detta beror på uppfostran till att äta upp allt, eller om det är miljökämpen i mig som gör att jag inte lämnar mat det vet jag inte. Om jag tar mindre en dag så blir jag ju mätt, men jag har visst svårt för att veta exakt var gränsen går mellan att äta och bli mätt, och äta och bli proppmätt. Lika svårt har jag för att veta vad som är absolut minsta protion för att inte bli hungrig igen för fort.

Andra funderingar kring att tappa i vikt är den att jag enbart går på gym nu för tiden. Jo då, en och annan promenad kanske hinns med, men då högst en gång i veckan. Kanske behöver jag mer promenader, eller ännu en till träningsdag med spinning. För tränar du bara styrka så blir ju musklerna större och du omvandlar bara fett till muskler. Skall fettet kring magen bort måste det till mer konditionsträning. Men skall jag verkligen orka med att träna fyra gånger i veckan? Blir jag inte borta lite väl mycket ifrån hemmet då? Ibland gnäller sambon över att jag kommer hem för sent. Men jag vågar inte springa ännu, behöver arbeta upp mer benstyrka innan det blir en valmöjlighet.

En annan fråga som tär lite på mitt samvete är den om att jag har börjat äta större portioner istället för att äta mycket delicato-kakor och andra sockerbomber. Hetsäter jag på ett nytt sätt bara? Är jag en hetsätare? Jag borde nog lära mig lite basic kunskap om kalorier och hur mycket jag skall äta för att gå ner i vikt.

Träningen går dock väldigt bra. Känner att jag klarar av tyngre vikter redan. För två veckor sedan orkade jag nästan ingen armhävning på tårna. Nu kan jag göra 10 i ett kör. Detta är enormt positivt. Jag tycker nya upplägget känns urbra. Resultaten finns där redan nu med andra ord. Och lika bra som det går med träningen går det och hålla sig undan sötsakerna. Redan nu känns kaviar för sött, och jag är inte lika benägen till att vilja ha sötsaker längre.

Den vita månaden går som på räls

Det är förvånansvärt enkelt och inte äta godis nu för tiden. Visst finns en viss abstinensproblematik så som ont i huvudet och att jag känner mig låg. Men över lag känner jag mig stark, piggare under vardagen, vuxnare och mer målmedveten med kosten. Men nu till den stora frågan, blir det mindre småätande? Nja, både och. Visst jag äter inte sockerstinna produkter mer, men ibland slinker det ner en korvbit eller något annat sundare alternativ. Kanske är småätningen inte helt över. Men det är ju bättre att småäta riktig mat än tomma kalorier, då jag faktiskt blir mer mätt och vet att jag får i mig nyttigheter.

Vissa saker smakar sötare än vanligt. Så som dressigar med honung i, eller om något pålägg skulle inehålla tillsatt socker. Det blir jättesött, smakar nästan illa. Frukt känns sötare men också mycket godare. Nötter har en tendens till att också kännas sötare, vet inte varför, är det inte fett i nötter? Vitt bröd är verkligen enbart godis, inget nyttigt där inte, men de gånger jag äter det blir jag inte mätt. Jag har börjat bli mätt av bananer. Jag har aldrig förr blivit mätt av bananer.

Jag vågar inte ens tänka på hur äckligt Fun Light smakar efter denna vita månad. Mina smaklökar är verkligen förändrade efter bara två veckor. Detta nya liv känns verkligen som något jag kan tänka mig att ha i framtiden, men då med undantag av lördagar och högtider. Jag skall inte bli nitisk med sötstopp, jag vill inte bli fanatisk. Men denna månad är värt all slit. Maten är ju så mycket godare!

Positiva mantran är svåra

Jag har inte klarat av och tänka mer positivt kring mig sälv den senaste tiden. Jag har verkligen svårt för att hitta tiden till det, göra det och bara tänka att det blir naturligt senare. Samma gäller med meditation och allt som har med avslappning, positiva tankar och liknande. Det är som om mental träning är prioritet Ö i min kalender. Även om jag vet att det borde vara prioritet C eller något sådant. Prioritet A skall ju vara jobb och relationer, prioritet B skall vara föreningsmöten med Fågelföreningen och träning. Så varför är det så svårt och bara ta sig tid till att träna på det mentala också?

Jag har satt upp tider för det, jag vet att jag är svår och få igång, jag är som en gammal T-Ford. Denna T-Ford är svårstartad, men när den väl kommer igång brukar allt gå bra. Men det tar emot att komma igång med något som jag vet skulle göra mitt liv så mycket bättre. Behöver jag någon utomstående som hjälper mig att komma ihåg att meditera och säga till mig själv att jag duger? Alltså jag menar inte att min sambo skall säga att jag duger, utan att han skall få mig till att säga det själv. Eller skall jag ta hjälp av min kvinna på kommunen?

Även att säga att det jag gör i jobbet är något bra jag gjort är svårt ibland.

Har detta med dåligt självförtroende eller självkänsla att göra? Har jag dålig självkänsla? Eller ännu viktigare fråga, är jag rädd för att få bra självkänsla? Måste jag hela tiden vara på tå i livet, mot något bättre för att känna att jag inte faller rakt igenom och blir en latdrög? Tänker jag att de som har bra självkänsla är lite latare över lag med hur de behandlar andra människor? Känner jag förakt emot de som visar att de själva duger?

Jag vet inte, jag kanske bara är rädd för att inse att jag verkligen är en 100% normal människa med alla de fel och brister som är ett resultat av att vara människa. Att denna människa också kan vara bra så som hon själv är, att hon rent av duger precis som hon är, är det så svårt och bara tro på? Det och släppa taget och bara falla rakt ner i en mjuk madrass är kanske det skönaste jag kan göra? Att bara vara mig själv...skall det va så svårt?

Jag etablerar negativa tankespiraler

Kanske är det något som är typiskt för människor som haft depressioner långa tider i livet, eller så är det bara jag som är rädd för att lyckas. Men jag upplever att jag ofta skapar negativa tankespiraler. Detta är ju något jag borde sluta med, för är det något som är förödande för den mentala hälsan så är det just och tänka negativt. Men jag vet också varför jag i likhet med många andra hamnar i en sådan här situation. Det kan faktiskt vara bekvämt och tänka negativt, det blir som en snuttefilt. På sistonde har min negativa tankesprial varit att jag känner mig jättetråkig. Förra negativa spiral var att ungdomsarbetslösheten gör att även jag inte kommer och få något jobb. En annan kan vara att jag med min bakgrund känner mig riktigt gammal. Ja jag har säkert haft flera negativa spiraler. Allt detta leder till att jag inte vågar sicka in något CV till något företag och fråga om de har en tjänst ledig, eller att jag kanske inte vågar satsa fulllt ut på att ha flera vänner.

Men nu till lösningen på mitt problem. Min sambo tycker jag skall bara låta tankarna fara igenom huvudet utan att jag lägger så mycket vikt på det. Den tanken som inte får näring, växer ju sig inte starkare utan försvinner bort efter ett tag. Kanske måste jag också skapa flera mantran i mitt liv som är positiva. Det är säkert mycket bättre att säga till sig själv: Jag är en passionerad ornitolog. Istället för att säga: Jag gillar fåglar, ett ganska nerdigt intresse som säkert många tycker är konstigt. Att faktiskt ta sig tiden till att sätta sig ner och fundera ut hur jag tänker på mig själv ur en mer positiv vinkel är nog det jag behöver. Ibland kanske det är så enkelt som att ta bort det negerande ordet i en mening så som: Jag gillar fåglar, det är lite nerdigt men jag gillar nerdiga intressen. Det låter ju mycket bättre än den negativa meningen lite längre upp i detta blogginlägg.

Men att skapa positiva mantran kan i början kännas väldigt konstigt, nästan löjligt. När man börjar med detta, skrattar man till, har svårt och säga det man skall säga och allt känns som en dum lögn. Men de negativa tankarna är ju en så mycket större och så mycket dummare lögn att bära på. Så starten får vara löjlig.

Nu skall jag försöka under en veckas tid och vara mer positiv, skaffa mantran att säga till spegelbilden. Helt enkelt börja med att konstatera att jag duger!

Mina bästa träningstips

Jag hör ofta av min sambo att jag är duktig och att han är stolt över att jag tränar så mycket och har hållt igång så länge. Medans andra trappar ner, eller bara helt enkelt slutar och träna, så gör inte jag det. Så vad är det som motiverar mig till att träna och hur blir jag så uthållig?

Mitt första tips är att skaffa sig ett mantra, ungefär som en cirkelargumentation. Detta mantra kan se ut hur som helst. Mitt är: Om jag inte tränar så får jag ont, får jag ont så blir jag ledsen, tränar jag inte så blir jag deprimerad, allt leder till en nedåtgående spiral mot ont i kroppen och djupa depressioner. Ja ni ser själva, det går ju inte att inte träna med detta mantra i huvudet. Det finns ju inget positivt med att inte träna.

Det andra tipset är att försöka variera träningen så gott det går. Ja, alla andra säger detta också, men det stämmer verkligen. Skall man träna flera gånger i veckan gäller det att träningen ser olika ut från träningsdag till träningsdag. Man skall inte gå promenader varje dag år ut och år in, det kan man göra i en fas då man skall börja träna, för att kroppen skall vänja sig vid den ökade aktiviteten. När fysisk aktivitet är en del av din vardag, gäller det snabbt att hitta på alternativ till promenaderna. Börja på Friskis & Svettis, eller gå till det nämrsta gymmet. Kanske vill du börja simma två dagar i veckan. Jag vill inte styra vilka aktiviteter du gör, men glöm inte av att hitta ett grundprogram för några enkla styrkeövningar för bålstabiliteten. Du skall trots allt stå, gå, sitta och orka med att hålla ryggen upprätt mycket under dagen.

Tredje tipset - som också gäller när du har kommit en bit på vägen - är att verkligen utmana dig själv. Att tävla mot sig själv i små doser gör att självförtroendet ökar och du känner dig duktig efteråt. Simmar du en halvtimme två gånger i veckan, kanske du skall räkna hur många längder du simmar och lägga på två längder till, och försöka simma under samma tid. Är du i gymmet skall du kanske börja testa armhävningar på tå. Håller du på med jympa, kanske du skall testa och springa under springlåten, om du brukar gå under denna låt. Du kommer säkert på något du kan tävla med dig själv över.

Fjärde tipset, är kort och gott, gillar du promenader och har detta som favorit, ta en av dagarna i veckan och promenera i en annan miljö. Åk till en skog i närheten, eller gå runt en sjö med de bästa promenadmöjligheterna.

Femte tipset är också ganska kortfattat. Kör du fast, försök och hitta en träningskompis eller börja blogga. I och med att du pratar om träningen med någon träningskompis, bloggar om det eller pratar om det på jobbet så triggar du dig själv i att låta som en hurtbulle som gillar och röra på sig, det är ju din livsstil. Och var lyhörd för tips och trix ifrån din omgivning, kanske är det någon som gillar något du själv aldrig testat, testa då i sådana fall. Ta för dig, var inte rädd. Det och vid något enstaka tillfälle göra undantag ifrån ditt eget upplägg kan vara den lilla gnista som gör att du orkar vidare i ditt eget upplägg!

Sist men inte minst, tips nummer sex. Lägg in träningen i ditt schema, har du barn, ta med dem på dina aktiviteter, i bästa fall lär du ditt eget barn att simma (du sparar pengar igenom att ditt barn slipper gå i simskola), cyklar du ihop med ditt barn kan ni ta med kikaren eller en fika och ha mysstund. Hitta alla ursäkter som finns på just din karta för att den fysiska aktiviteten blir av!

Lycka till!

Första veckan med nya träningsupplägget

Jaha, då var första veckan med nya upplägget för gymträning till ända. Det har väll varit veckans huvudmål att klara av hela upplägget för och verkligen känna hur det känns. Och jo då allt verkar faktiskt vara superbra. Bäst av allt är att träningen blir mer varierad då jag inte kör hela kroppen varje gång jag är nere. Och jo då, jag känner mig lika vältränad efteråt på vägen hem som förrut med gamla schemat. Idag är det min tredje dag på träningsschemat, vilket betyder hela kroppen skall tränas. Och jag har nog aldrig trott att jag skulle känna mig så trött och sliten efter ett pass. Men det är helt underbart. Det absolut bästa med det nya upplägget är nog att under vardagarna blir träningspassen kortare och jag orkar med resten av livet lite enklare. Trots att dessa vardagar faktiskt inte känns nämnvärt lättare.

Annars tycker jag att det skall bli spännande och se hur det går. Jag borde nog köra gym i flera veckor nu så att jag verkligen får känna skilnaden och kanske också ser att jag blir både starkare och får mindre ont.

Redan nästa vecka tror jag att jag skall boka en gyminstruktion med samma tjej som jag fick i söndags, hon känns seriös och jag tror jag behöver lite småjusteringar i min hållning - speciellt i sittande rodd maskinen, den är supersvår!

Trött på dåliga nyheter

Jag vet inte om jag är ensam. Men just nu klagar jag mest över faktumet att det inte finns tillräckligt mycket goda nyheter i media. Visst - Libyens krig mot Kardaffi, Fukusihmas kamp mot klockan för att få kontroll över kärnkraften och huruvida det norska partiet Fremskrittspartiets ledning viste om att en av topparna hade sex med mindreårig för några år sedan - allt detta som vi ser i media är väldigt viktigt. Men jag vill också ha lika viktiga nyheter av det positiva slaget. Och då menar jag inte enbart nöjesnyheter á là vem som vinner Let's Dance och vem som är mest sexy i år. Det jag vill veta är om det tillkommer nya beslut som gör livet enklare för oss som medborgare, mer fokus kring vårtecken över hela landet och mera exempel på att godheten också finns där ute.

Det behöver inte bli anektotiskt och gulligt bara för att vi får mer positiva nyheter. Det att några brandmän räddade en katt ifrån ett träd, eller att tre grannar byggt en koja åt barnen är inte det jag vill åt heller. Visst dessa nyheter är roliga och kryddar tillvaron med positiva känslor. Men jag vägrar och tro att det inte skulle finnas stora viktiga saker av det positiva slaget som är lika omvälvande som ett krig.

Visst, revolutionen i norra afrika är positiv i sig själv.  Att de vill ha demokrati även i dessa länder är enbart till gagn för oss andra. Att den goda nyheten får fula fläckar på sig pga dumbommen Kardaffi skall väll inte ta bort fokuset på det positiva. Men tyvärr gör han det, den korkade Kardaffi.

Jag uppmanar därför media till att skriva mer nyheter av positiv art. Och jobba hårdare för att inte anekdotifiera all godhet.

Ibland kan man göra ingenting åt ting

Idag skulle det ha varit Ugglelysning om det hade varit fint väder. Men nu är det tyvärr så att det blåser för mycket. Och om det skulle finnas ugglor i skogen så skulle de inte höras. Detta beror nog på två olika anledningar. Dels blåser det så det viner i träden, och detta överröstar ugglorna och dels beror det på att står vi i fel vinkel så känner ugglorna av oss på lukten och då vill de inte hoa.

Så vad gör man? Jo man stannar hemma ännu en fredags kväll. Det känns jättetrist att inte få göra något jätteroligt som jag sett fram emot länge. Men å andra sidan har jag blivit så gammal att jag lärt mig att inte bry mig så himla mycket. För visst kan man bli besviken och lite småarg. Men skall man använda alla krafter på att förbanna vädret så orkar man inget annat just som man är arg och sur. Därför måste man ibland rycka på axlarna och gå vidare, även om man känner sig snopen.

Hur som helst så kommer det flera dagar under våren med många spännande utflykter. Så då får jag se fram emot dem istället.

Hoppsan sa, ibland kan man göra ingenting åt ting!

Några leenden till i livet!

1) Idag hörde jag grönfinken.
2) Att jag faktiskt går och längtar till nyheten om barn i kungahuset. Jag vill att Victoria och Daniel skall bli föräldrar snart. Nej jag är väll inte royalist men det är trevligt med kungliga barn.
3) Solen - behöver jag säga mera?
4) Leif GW Perssons moments i Veckans brott när han säger något kul och kommer på sig själv med att han sa något kul. I detta hushåll kallar vi dessa tillfällen för ett Leif-moment!
5) Att det på fredag blir Ugglelysning! YAY. Som jag har längtat. Hoppas vädret blir bra!

Ja men några blev det i alla fall!

En vit månad - på godisfronten

Ja alla som har levt ett tag och inte bott under en sten vet vad en vit månad är. Det är ju när någon tycker den druckit för mycket alkohol ett tag och skall hålla sig nykter en månad. Jag tycker ofta att detta är första lilla beviset på insikt om problem med alkohol hos den som tar en vit månad. Man vill testa ett liv utan men vågar inte ta hela beslutet om att slopa alkoholen totalt. Den vita månaden blir på så sätt ett alibi för att man vill göra en förändring men inte leva nyktert hela livet. Jag kan förstå om man sedan efter den vita månaden kan leva ett liv med mer måttliga mängder att den vita månaden var bra och fungerade. Men skulle det gamla livet vända tillbaka allt för fort tycker jag faktiskt att man skall överväga om man har riktiga problem och fundera om nykterismen är en väg att gå.

I mitt fall blir det en vit månad när det kommer till godis, choklad och delikato-kakor. Allt som är sött och utan några som helst vitaminer i sig går helt bort. Jag tror också sylt och risi-frutti skall gå bort. Till andra tveksamheter som yoghurt med tillsatt socker och juice får jag ta ställning till då det uppstår.

Den enda gång det är tillåtet att smaka på något sött är om jag står och tillagar något på jobbet och måste göra kvalitetskontroll. Men då skall det enbart bli det minsta lilla smakprovet som går och få till. Och om så skulle gå att jag också spottar ut smakprovet efteråt. Som en sann vinprovare alltså! Man kan ju inte jobba på resturang och inte göra smaktester. Så någon lösning måste det finnas. Denna tror jag skall gå bra.

Så jag började i måndags och skall hålla på fram tills påsk.

I denna vecka har jag enbart gjort ett minimalt smaktest på lemoncurd jo jobbet!

Ja jag inser att jag faktiskt har ett problem med sötsaker och att jag måste göra något radikalt. Fungerar inte detta med vit månad så får vi se hur det blir efteråt. Om jag skall hålla mig till denna stränga regim år efter år!

Gyminstruktion med mersmak

I söndags var jag på gyminstruktion på friskis. Jag fick tid klockan 2 och kom dit några få minuter för sent. Detta berodde på att jag hade varit på fågelskådning innan på en fågelmatning. Men det gjorde inget att komma för sent. 5 minuter för sent är ganska lite tycker jag.

Men så fick jag mitt nya program med ett helt nytt upplägg. Jag tränar tre gånger i veckan så här kommer mitt upplägg. På dag 1 blir det ben och bålstyrka. Dag 2 blir det armar och bålstyrka. Och dag 3 blir det hela kroppen där dag ett och dag två läggs ihop. Då dag tre för min del är på lördagar så kommer detta passa mig utmärkt. För då har jag extra energi att orka med hela kroppen.

Så igår tisdags så var det första dagen med nya upplägget. Och jisses vad jag tyckte det var både utmanande och jobbigt. Men ändå kul. Jag kände mig vältränad efteråt och var ganska trött. Så nog gjorde jag mycket rätt ändå. Nu skall det bli jättespännande att träna imorgon och bara köra armar och bålstyrka. Alltid när man kör med ett nytt upplägg så känns det ovant ibörjan. Så det att "glömma" armarna igår var lite konstigt, jag fuskade genom att göra armhävningar. Hihi! Men det blir säkert jättebra till slut, när hela schemat satt sig och det blir resultat.

Ibland är ens egna bekymmer små

Ja. Det känns just så i livet för tillfället. Att ha en kalender uppsatt på kylskåpet för att hålla koll på om jag äter frukt eller godis och leta leenden i vardagen, verkar så små i dessa dagar.

Jag tänker naturligtvis på jordbävningen och tzunamin i Japan. Kanske blir det värsta naturkatastrofen i mannaminne. Inte bara jordbävning har de fått utan en tzunami utan dess like, sedan händer det som inte får ske. Fyra reaktorer står och får nästan härdsmälta. När jag var 4 år så var det en reaktor i Tjernobyl som fick härdsmälta. Nu är det alltså fyra på en gång och de stackars Japanerna har en kamp emot klockan för att inte de skall få en Tjernobyl gånger 4. Det är ju nästan så att man gråter vid tanken.

Att mina egna problem sätts i perspektiv emot detta tycker jag enbart är sunt. För nog är det så att vi alla till mans och kvinns behöver stanna upp och tänka till lite då och då över vad vi gör och vad vi klagar över. Hade en av tvättmaksinerna krånglat idag, är jag inte säker på att jag orkat klaga. Det känns liksom inte lika beklagansvärt längre för tillfället. Kanske är det just vid sådana här tillfällen man skall stanna upp och ta bättre vara på de man verkligen älskar. Skicka ett extra sms till någon man gillar och berätta just detta. Visa sin tacksamhet. Ta tillfället i akt och verkligen visa sin uppskattning. Eller så kanske vi bara skall bli lite duktigare på att lysna på hur grannen mår om vi frågar hur den mår. Ja ni förstår vad jag menar.

Jag själv hade ett samtal med min kvinna på kommunen i veckan. Hon sa något om EGO vs Ditt sanna jag. Har man många krav på sig, håller man hela tiden på och gnäller på sig själv eller är elak med sig själv så matar man sitt EGO. Slutar man upp med det och istället bara försöker vara mer i nuet, då matar man sitt sanna jag. Jag vet fortfarande inte hur jag skall ställa mig till denna information. Men det väcker en hel del spännande tankar.

Men just nu går mina tankar för det mesta till de stackars Japanerna och de stackarna i Libyen som har den värsta knasbollen till ledare i Kardaffi. Världen är ibland lite för påträngande för att man skall orka tänka helt och hållet på sig själv. Och det är kanske just vid sådana här tillfällen som dina och mina målsättningar går som bäst. För mina egna målsättningar har faktiskt fungerat bättre under denna katastroftid.

Några leenden i vardagen!

Jag fortsätter och leta stunder då jag kan le. Här kommer några saker som får munnen till att le.

1) Jag ler bara jag tänker på det faktum att jag lärde mig uttala "ornithologist" på Engelska via en Bond-film. Jepp det var Pierce Brosnan som sa det. Så Pierce Brosnan har lärt mig uttala ett ord!

2) Att jag nu för tiden är starkare än jag någonsin varit på gymmet. Jippie jag gillar detta med att bli stark.

3) Mina två små råttor. De är så söta, snälla och roliga. Att två så små varelser skall ge en så mycket glädje tillbaka. Det är trevligt,

4) Det faktum att sambon har spelat in två fågeldokumentärer till mig i denna vecka som jag skall se på snart. De verkar hur fina som hellst!

Nu tycker jag att du som läser denna blogg skall ta dig tid till att leta upp fyra saker som fått dig att le under de senaste dagarna! Det är bra och tänka tillbaka på dessa stunder!

Min målsättning om godisstopp har inte varit mätbar!

Jepp, jag har inte gjort det möjligt till att på ett enkelt sätt se när jag äter godis och när jag äter frukt. Så nu har jag gjort en enkel kalender och satt upp den på kylskåpet. Där F skall stå för frukt och G stå för godis. Nu kommer jag inte undan så lätt. Så nu är jag nog ett steg närmare målet.

Det att sätta kalendern på kylskåpet ger också en möjlighet för sambon att kontrollera mig. Detta är ju också en sporre i att göra rätt för mig!

Nu här nog målsättningen SMART!

En helsikkes vecka!

Ja. Tvättstugans tider har förstört hela veckan för min del. Jag har haft tvättider på måndag och onsdag mellan 22:00 och 24:00 och blivit hur trött som hellst med tanke på minskad sömn. Som om inte detta vore nog, så har jag fått tvättid mellan 22:00 och 24:00 nu på söndag också. Jag får rubbad sömn, blir jätterubbad till sinnet och det resulterar till att jag blir dyster. Jag hatar det. Men tanken på orena kläder än nästan snäppet värre. Vad skall jag ha på mig om jag inte har rena kläder?

Sedan har jag märkt av att enbart ha gym på schemat inte ger så mycket. Jag är fortfarande sockerberoende. Förrut för ca 4 månader sedan, när promenader var på mitt schema under de flesta av veckans resterande dagar (de som inte spenderades på friskis) så hade jag inte lika stort sug efter socker och kakor. Så jag måste deffenetivt återinsätta promenader på mitt schema. Jag har ingen kondition kvar. Jag gick på ett ryggpass igår på friskis, och orkade nästan inget. Det är skrämmande. Så jag skall börja med att ta en promenad som är kortare än jag brukar gå. Den vanliga Leelene-rundan i Bredsand är på 6,3 km och tar lite drygt en timme. Jag skall korta ner denna med kanske upp emot 2 km och se hur knana mår av det. Tiden jag spenderar på att gå borde då bli mellan 40 minuter och 45 minuter. Och kanske är det så pass mycket att jag blir nöjd ändå så här i starten. Och så slipper jag Akzo Nobels skumma lukt i Svartvik. Ja, jag vet inte vad de producerar där borta, men Findus fiskgratäng det luktar det. Jag vet inte om det är till fördel för fabriken eller om det skall ses som ett dåligt omdömme för Findus. Hur som hellst, jag som gillat denna fiskgratäng, vill numera aldrig äta denna fiskgratäng.

Sedan måste jag påpeka att för lite sömn också leder till ökat sockersug. Jag har ätit så mycket delicatogrejjer denna vecka att jag verkligen skäms inför mig själv. Fattar inte. Känner mig som värsta hetsäterskan, nästan som om jag måste söka psykolog för problemet!

Tvättstugan - jag spyr galla över skiten!

Faan också. Nu var verkligen båtten nådd. Mina två maskiner funkar inte, när jag frågar de andra två som tvättar samtidigt som mig, så har de var sin maskin som inte funkar. Alltså i en tvättstuga med 9 maskiner så funkar i bästa fall bara 5 maskiner. Jag kan knappt fatta hur dålig stil det är. Mina två maskiner hade ingen ström, även om strömbrytarna var på. Och tittade jag i tvättmedelsfacken så fanns det tvättmedel kvar där. Ett mycket självklart tecken på att de inte kommer och fungera om de får ström i sig.

En gång när jag tog bussen ner till där jag bor överhörde jag ett samtal mellan några tonnåringar. De spydde galla över Bredsand, de sa "jävla tattarhåla". Den kvinna jag pratade med idag nere i tvättstugan hade hört någon kalla Bredsand för "Lilla afrika". Alltså det bostadsbolag jag bor i skiter fullständigt i allt. De tar in bidragstagare och invandrare och bedriver big buisness på detta sätt. De gör minimalt med underhåll. Det tog dem mellan ett halvår till ett år att köpa in en ny tvättmaskinslucka till en maskin som kostade 2000 kr. Maskinerna är säkert 15 år gamla och kommer aldrig mer och fungera bra. Bostadbolaget gör alltså buisness i att se till att reparera minst möjligt och se till att ha en så kraftig rotation på inflyttande och utflyttande att snart ingen vill bo här.

Jag fattar inte hur skit det är. Bostadsbolaget "Din Bostad" skyller sedan på användarna när maskinerna inte fungerar. Men hur skall de fungera då? Informationen om hur maskinerna fungerar är på näst intill obegriplig svenska. Tvättreglerna står på Svenska, Engelska och Arabiska. De som bor här är ifrån Somalia, några asiatiska länder i öst och andra afrikanska länder, i tillägg till oss svenskar. Så att alla dessa skall kunna läsa de tre språken som jag nyss nämde är ju ett skämt. Det borde vara på Somali, Tailänska och eventuellt Franska och Spanska. Bostadsbolaget borde också skicka ut tvättreglerna tillsammans med avtalet då man skriver på att man skall bo här. Men det gör de inte.

Jag vill inte skylla allt fel på oss användare, inte ens på invandrarna. Ingen svensk bryr sig om att städa och göra något heller. De som det däremot är fel på är Din Bostad. Har aldrig varit med om något sämre bolag och hyra lägenhet hos!

Kräftgång i verkligheten

Ibland kan det kännas som om livet går i kräftgång. Ja tiden går och går och det enda du gör är att förflytta dig sidolängs. Med andra ord allt är som vanligt, vardagslunken fortskrider och du är inte sugen på vardagslunk för tillfället. Du vill ha något extra. Men får man det där lilla extra då? Nja, egentligen inte.

I veckan har jag suttit som flugan på väggen på baren till resturangen där jag jobbar. Testat på alkoholfria drinkar - och jo då de var supergoda, så killarna i baren skall ha all cred de kan få de är experter - och sett en hel del kändisar. Detta fick väll mig till att ifrågasätta allt i tillvaron, något som inte alltid leder någon vart. Jag kommer aldrig att bli en artist, dels sjunger jag för dåligt, dels är jag inte nyskapande, jag är heller inte supersnygg eller har det lilla extra som skall till för att lyckas. Så jag får leka Morten Harket i lägenheten och inse mina begränsningar.

Jag vet att det är lättast att tycka om sin egen situation i tillvaron och göra det bästa utav den. Men ibland tror jag nog faktiskt att Barbara Ehrenreich har rätt. I debatten kring lyckoindustrin så sågar hon alla dessa Mia Törnbloms och Dr Phils runt omkring med fotknölarna. Hon tycker det är motbjudande och säga till cancersjuka att de skall älska sin situation och se det som en gåva. Det hon också menar är att utan en känsla av vanmakt, irritation, vilja till förändring så finns det inget att sträva efter. Detta låter som en vesäntlig sanning. För visst kan man som jag skrev i ett tidigare blogginlägg lära sig att livet är OK, men glömmer man av att kämpa i motvind så blir livet kanske bara sämre. Det att ha mål i livet skapar mening, och målsättningen kan vara att gå ifrån en dålig situation till att få ett bättre liv. Så drömmar är viktiga att ha. Utan dem så blir man ingen vinnare.

Så vad är mina drömmar för tillfället? De är nog ganska basic. Att få en vanlig inkomst, att slippa gå på bidrag ifrån försäkringskassan. Jag menar inte att jag vill bli rik. Det enda jag vill kunna är att kunna gå ut på resturang en gång i månaden ihop med sambon, att kunna gå på bio en gång i månaden och att kunna köpa lite nyare kläder till min garderob som snart enbart består av gamla kläder och trasiga kläder. De få klädesplagg jag köper är av yttersta nöd: Jag saknar vinterskor, så jag köper vinterskor. Jag har ingen vinterjacka, jag köper en vinterjacka. Alla byxor jag har är antingen för stora, för små eller har hål på sig, jag köper nya byxor. Aldrig en känsla av att kunna unna sig ett klädesplagg enbart för att det är kul. Skulle jag också få en vanlig inkomst så skulle jag också kunna spara ihop pengar till en bättre kikare, kanske också på sikt köpa en tubkikare. Och så detta med att kanske få råd till en ny mobiltelefon och slippa se den gamla som ibland stänger av sig själv helt utan anledning.

Jag har aldrig velat bli rik, jag har heller aldrig velat vinna en stor summa pengar, för jag kan inte se mig själv som miljonär. Det enda jag vill är att ha möjligheter till att utöva mina fritidsintressen och ha möjligheter till att spara ihop till de dyrare förbrukningsvaror man behöver i dagens Sverige. Jag är inte den som har ett behov för att ha senaste iPoden eller HTC-telefonen, ej heller ha en tubkikare för 200 000 eller eventuellt vesäntligt dyrare än så. Bara kikaren är stöttålig och basic så får det duga i de kommande 10-15 åren!

Ja ni förstår nog varthän jag vill komma!

Dagens tre stora leenden!

Ibland kommer det en ljud- och ljuskille till resturangen där jag jobbar. Idag slängde jag käft med honom om ljus. Frågade honom vad han höll på med, och då sa han att han satte upp ljus i meldifestivalens färger. Jag svarade något i stil med att det blir ju jättefint och att ljus är fint. Det höll han med om. Sedan frågade jag honom om han hade sett eller hört talas om Jean Michel Jarre, och då lös ögonen upp på denna ljud- och ljuskille. Det var som om han fick höra de magiska orden sim-salla-bim. Och så blev vi eniga om att Jean Michel Jarre var grym på ljus och har hur bra ljus som hellst på sina konserter! :-) Stort vackert leende på mina läppar blev det i alla fall!

Leende nummer två: Två av mina facebook-vänner kom förbi för en kort pratstund med mig på köket där jag jobbar. Dessa har jag aldrig träffat förrut. Och att de ändå tog sig tid och hälsa på mig, det gjorde mig mycket glad.

Leende nummer tre: Min sambo vill inte att jag skall träna. Först var det en himla massa argument som inte bet på mig. Sedan kom ett argument som bet på mig. Nämligen att han saknat mig mycket under denna stressiga vecka för min del, där jag nästan inte har varit hemma. Han vill alltså ha mig hemma istället för att jag skall ut på träning i morgon. Jag har också saknat min sambo i denna vecka. Tyvärr är jag så trött och sliten att jag inte kan uttrycka min glädje över att min sambo verkligen saknar mig så mycket och vill vara ihop med mig. Så just för tillfället så ler jag stort. Det och känna sig saknad av någon man tycker om, är ett stort kärlekstecken!

Att inse att man har begränsningar - och tankar kring mat

Ja, jag har insett det. Jag har begränsningar jag också. Jag skall nog inte börja med femdagarsvecka riktigt ännu när det kommer till arbete. Jag jobbar för tillfället 6 och en halv timma fyra dagar i veckan. I denna vecka och idag. Så har jag jobbat 6 och en halv timma fem dagar i veckan och i övrigt haft en mycket jobbig vecka med mycket och tänka på. Så jag får bara inse fakta, jag är inte redo för fem dagar ännu. Och skall jag någonsin nå dit, att orka med fem dagar, då måste fredagen bli kortare, kanske att jag enbart jobbar fyra timmar.

Sedan är det så att jag också måste inse att jag har problem med att begränsa mig. Jag tror faktiskt att jag äter för mycket under dagarna. Jag tror jag har störst portion av alla runt lunchbordet. Och jag går inte ner i vikt om jag inte samtidigt inser att jag måste dra ner på portionstorleken. Sedan skall jag aldrig mera äta glass under arbetsdagarna, jag får bara väldigt mycket gaser i magen, och har jag chokladsås till eller nougatsås så blir jag trött. Kanske är det så att jag borde inse att jag är allergisk mot choklad. Inte att jag är det rent fysiologiskt men att mitt matsmältningssystem inte klarar av det. Och så skall jag tänka på frukt och också hålla mig ifrån allt för gräddiga saker. Kanske är det så att jag ändå är lite känslig mot laktos. Jag som gjorde ett test och fick reda på att jag inte var laktosintolerant, kanske ändå är det till viss del.

Problemet med glass, ost och gräddsuget är nog snarare att jag behöver mera kalcium, så det blir väll till att äta mer broccoli.

Att kosten spelar så stor roll i välbefinnandet och hur man orkar med dagen och veckorna är jättejobbigt för min del. Jag förstår inte hur jag skall kunna undvika mina laster, och hur skall jag göra med lördagsgodisen? Skall jag också där hålla mig undan allt som heter choklad och laktos? Ibland när jag tänker på detta sättet så blir jag uppriktigt lessen. Jag förstår att jag kanske är beroende av vissa substanser som inte är bra för mig. Sedan förstår jag att jag egentligen kommer må så mycket bättre utan att äta dessa gifter. Men å andra sidan, skall jag inte få ha någon last över huvud taget ur ett matperspektiv? Jag som inte röker, inte dricker alkohol eller tar droger. Skall jag också bli ett hälsofreak? Det känns så fel, jag vill inte bli 120% hurtbulle bara för att jag inte tål vissa saker. Svår nöt och knäcka!

Jag är inte nedstoppad i ett hål

Jag har jobbat, varit på träning en gång så långt denna vecka och på ett möte. Sedan har jag också spanat på kändisar på resturangen där jag jobbar. Det är ju Melodifestival i stan. Allt detta tar sin tid.

Det jag glatt kan konstatera är att bara måndagen blev en dag med kakor och godis. De andra dagarna har varit fria från sådant. Bortsett ifrån i kväll då jag satt och smuttade på drinkar (två stycken - alkoholfria) och åt en glass. Ja jag vet det är inte helt hundra. Men jag har ätit frukt på fikan på jobbet nu igen.

Sedan har jag gått och lagt mig före klockan tolv varje kväll också och jag märker att jag är piggare. Så det skall jag fortsätta med.

Något annat jag lärt mig under dessa dagar är att jag aldrig mer vill sitta ensam på en bar och se på folk. Tvi vale detta var verkligen inget kul alls. Kändisar är ganska kul att få en skymt av, kanske också att få en autograf av och bild. Men att enbart sitta och se vad de gör, vad de eventuellt äter och i vilken pose de hellst av allt sitter i det är inte något jag är intresserad av att ha som arbete. Så ja, jag kan kanske tänka mig att jobba som journalist eller skribent, men jag kommer aldrig att jobba för Se och Hör. Då jobbar jag hellre i en mataffär! Jag vill trotts allt hellst av allt ha ett ganska vanligt jobb där jag iklär mig en roll som känns bekväm för mig. Att intervjua kändisar och fråga dem hur de laddar inför en konsert är mycket mer givande än att leka paparazzi! Jag blir ingen paparazzi!

Några saker som får mig att le!

Ja, efter att ha skrivit ett klagoinlägg så måste jag väll också skriva vad som får mig att le.

1. Att det var runt 40 skator utanför fönstret på samma plats samtidigt idag. Det var riktigt mäktigt och mycket kul att se. Ibland när många individer av en och samma art samlas på en och samma plats blir upplevelsen nästan mer än dubbelt så stor. Så när man ser 40 skator känns det som 100.
2. När min sambo masserar min onda nacke och ger mig mycket kramar.
3. Glädjen över att min favoritkorrespondent på SVT överlevde ett kraftigt övervåld. Tack den snälla övre makten som räddade livet på Bert Sundström. Nu kan jag fortsätta och lyssna till hans mäktiga, mjuka röst som i alla fall får mig att vilja se ännu mer på nyheter på SVT.
4. De gånger jag står och sjunger med i A-ha-låtar och förstår att jag aldrig kan sjunga lika bra som Morten Harket, men ändå gör det för att det är så kul.
5. Att jag för runt 200 kronor fick tag i två riktigt superbra fågelböcker på bokrean.
6. Snart om mindre än 4 veckor är det ugglelysning med fågelföreningen, förra gången jag var med om ugglelyssning så kändes det som en "out of body experience". Det var som att vara med i Mitt i naturen, superspännande.
7. Mina två urgulliga råttor Bella och Maja. Speciellt Maja, hon är så snäll att jag ibland nästan gråter glädjetårar när hon myser med mig! Ja jag vet att man kanske inte borde ha en favorit bland sina husdjur, men Maja är speciell hon!

Dessa saker har gjort mig glad denna helg! Och faktiskt tyckte jag det var så roligt att skriva detta blogginlägg att det nog blir en följetång det också!

Melodifestivalen - något jag klagar mest på nu för tiden

Ja. Jag vet jag skall sluta och klaga men det går inte i detta fall. Jag klagar och klagar och klagar på denna tävling. Jag brukar älska Melodifestivalen och jag tycker att det är trevligt att SVT ger oss så bra underhållning under årets jobbigaste period. Den period just innan vintern är slut och våren tar vid. Just då behöver man glitter, glamour, äkta känslor och bra låtar att börja nynna på. Faktiskt ser jag Melodifestivalen som det första vårtecknet. Men i år är detta vårtecknet verkligen ingen strålande sol. Vad är det då jag klagar över, jo här kommer en lista.

1. Vykorten med förhörsledarna. Det är så dåligt gjort och ohumoristiskt att jag som TV-tittare sitter med dålig eftersmak långt ut i låtarna. Dessa förhören förstör faktiskt för många av de bra låtarna.
2. Peter Stormare, han må vara ett orginal och en superskådis. Men här gör han verkligen inget nytt och coolt. I Norge har man ett begrepp som heter "Att hoppa efter Wirkola" vilket betyder att hoppar man efter Wirkola så kan man lika gärna skita i att hoppa. Wirkola var superproffs i backhoppningen, alla andra fick se sig om efter silvret. Peter Stormare hoppar efter Wirkola som denna gång heter Dolph Lundgren. Varför är då Dolph så mycket bättre än Peter? Jo Dolph var out-of-character och spelade på självironi. Peter Stormare är bara sig själv, inget roligt alls.
3. Vinnarlåtarna låter så totalt 1980-1990-tal att jag nästan spyr. Ingen modern låt med bra melodi går vidare. Svenskar vill ha köttbyllar i brun sås med potatis, lingonsylt och vatten som dryck. Allt annat går helt enkelt inte an för svenska folket att gilla. Ärketypiska schlagers utan verkliga hookar går och vinner över självklara finalister i ESC. Om inte Nicke Borg eller Swingfly vinner Melodifestivalen så tror jag vi kan se oss utslagna i semin igen. Men skall vi välja schlager à la 1980-tal med tydlig känsla så blir det nog Sanna som skall vinna, det är den enda vinnaren jag nynnat lite på efter bara en genomlysning.
4. Varför går Lasse Stefanz och får en högre placering än Melody Club? Här har vi Sverige i ett nötskal, hu så skrämmande. Detta är verkligen inget vi kan ens försvara med meningen: Lasse Stefanz har fler fans i fler ålderskategorier. Ingen kan på största allvar mena att Lasse Stefanz's låt är bättre än Melody Clubs. 
5. Låtkvaliteten i år är så medelmåttig och jämntjock att ingen bra låt finns och skulle en låt vara lite bättre så råkar den sjungas av en totalt okänd sångare eller sångerska och faller ifrån av denna orsak. 
6. Melodifestivalen är inte längre en Melodifestival utan en Kändisfestival. Du röstar inte på låt eller helhet som Svensk, du röstar på kända namn som ger dig det du alltid tror att de skall ge dig. Du röstar på IKEA-låtar där det på något konstigt sätt känns som en skruv fattas.

Ja listan kan nog bli längre, men nu orkar jag inte klaga mer. Jag blir hungrig av allt klagande och får snart huvudvärk av att tänka så negativt. Men jag hoppas att detta blogginlägg gör mig mindre negativ då jag har fått spy ut min galla.

För en gångs skull kanske jag faktiskt hejar på Norge i ESC. För de har verkligen en låt som både sticker ut, är bra och har ett bra framträdande. Så blir det en dålig låt som vinner Melodifestivalen så blir jag norsk för en vecka i Maj!

Veckomålen fortsätter - vecka 9 står på glänt

Under vecka 8 skulle jag sluta bita mig själv. Jippie, jag har klarat av att inte bita mig själv på hela vecka 8. Det känns som en enorm seger. Så jag är överlycklig över just detta. Även om jag fick ta till hetsätning som ett substitut under två av dagarna, så är det i alla fall bättre att må illa fysiskt än att ha dåligt samvete kring att bita mig själv.

Men nu till nästa veckas målsättning. Denna gång får jag nog också ta till ett av de mål jag har som huvudmål under hela året. Så det blir tillbaka till frukten. Så nästa vecka skall jag inte hetsäta godis eller delicatosaker, jag skall enbart hålla mig till frukt och grönt under fikapauserna. Med undantag för smörgåsar då, det räknas som sund fika.

Så det blir att hoppa upp på hästen igen då det kommer till frukten. Det nya mantrat blir: Jag gillar frukt, jag gillar frukt, jag gillar frukt, jag gillar frukt, jag gillar frukt.........

En inspirerande kvinna - Christine Koht

Såg på NRK.no och deras hälsoprogram Puls hemsida att Christine Koht har gått ned 24 kg. Hennes utgångsvikt är ju ungefär lika hög som min vikt just nu. Detta är ju kvinnan som jag måste följa tänker jag. Kan hon kan jag. Hennes recept på sund livsstil ligger också helt i min livsfilosofi. Enkelt kan man säga att den går ut på att äta en portion mat eller godis inget mer och att kunna unna sig det man vill ha men i mindre kvantiteter. Hon tränar också ganska lite 20 minuter varje dag.

Det som faktiskt är helt fantastiskt med Christine Koth och hennes lyckade resultat är ju att hennes kropp var som många kvinnors kroppar ser ut idag. Det känns så betryggande att ha en sådan förebild, som faktiskt har gjort en resa så som många andra kvinnor gör. Att hon sedan också sänder ut signaler om att det är OK att vara människa att saker och ting tar tid. Det tog henne ett och ett halvt år att klara av enportions-målet. Men hon ville också att det skulle ta tid.

Nej, mina kvinliga förebilder skall inte komma ifrån Hollywood och vara smala som pinnar, mina förebilder skall komma ifrån verkligheten och skandinavien. Här passar Christine Koth in perfekt.

Läs artikel och se video här på Puls
Go Christine Koth-modellen!

Alltså vill jag ta en promenad de dagar jag inte tränar går det minst lika bra med 20 minuter. Det kommer mina knän att jubla över. Det kommer inte att göra ont dagen efter och samvetet blir på topp!

En bekännelse som svider!

När jag nu inte biter mig själv och måste pysa ut stressen på annat, så biter jag på annat. Jag har verkligen skenat iväg med sötsakerna, det har blivit två dagar med fullständig delicato-frossa. Jag mår illa, känner mig hög som ett hus, känner mig yr och mår verkligen pyton av detta. Men det verkar som om jag i mitt liv behöver inse att jag antagligen är sockerberoende på riktigt. Värst blir det alltså under stressiga dagar med dålig nattsömn innan.

Jag måste alltså hitta en lösning på hur jag skall gå och lägga mig tidigare och faktiskt vara drött då jag ska sova. Och så kanske jag borde ha en månad då jag äter minimalt med kolhydrater. Detta kommer kännas jobbigt för jag litar inte helt på LCHF-dieten, den där som fettdoktorn rekommenderar. Så vad skall man göra då? Kanske ta bort hälften av de kolhydrater jag lägger på min tallrik och äta mer av grytan eller såsen. Och så kanske enbart dricka kaffe på fikan. Och så se vad som händer. Blir jag då sötsugen så skall frukten vara den enda vägen att gå.

Fast bäst av allt är nog att prata med min kvinna i kommunen. Hennes tankar, råd och vägledning brukar alltid hjälpa. Hon har nämligen hittat ett sätt att hjälpa mig som funkar bäst.

Min sambo var heller inte så dum idag. Han fördömde inte mig när jag berättade hela sanningen. Detta var nog faktiskt dagens höjdpunkt. Att kunna helt och hållet bara ösa ur sig hur dum jag kännde mig och hur mycket dåligt samvete jag hade. Och så mötas av en lång kram och mycket förståelse. Inga dumma pikar om hur jag borde gjort, inget "vad var det jag sa" och heller inget annat som kan kännas som salt i såret. Egentligen har jag världens bästa sambo. <3

Ibland måste man omprioritera sin dag

Detta gäller speciellt för mig idag. Jag har sovit en timme mindre än jag borde gjort och jag är jättetrött i hela kroppen. Så jag skall nog inte träna idag. Det kommer jag bara och bli ännu mer trött av och jag vill bara hem och vila. Jag får hoppa på hästen igen till lördagens träning. Då skall jag träna hårt och länge. Nu vill jag bara hem och ligga i soffan och vila.

Ibland tror jag faktiskt man skall ta det lugnt även om man innerst inne vet med sig att man mår bäst av att träna ändå! Men man skall ju inte köra slut på sig själv så att man blir utbränd heller. Jag har i alla fall redan nästa veckas veckomål i åtanke och vet vad jag vill göra. Så jag skall nog tänka lite strategiskt så att jag orkar med träning och allt.

Men nästa veckas veckomål skall ni få reda på i söndagens bloggionlägg!

Nu skall jag hem och vila upp mig, tjolahopp!

"Slowly learning that life is OK"

Vet inte om detta ärnågot visdomsord precis, men det är vad jag gått omkring och sjunigt på. Men en sak är i alla fall säkert och det är att det passar som ett motto. Detta mottot kan stjälas av alla som någon gång har drabbats av en depression, en sjukdom eller något liknande och är på väg upp igen ur det svarta hålet. För nog är det resan uppåt ur det svarta hålet som är svårast att genomföra. Du reser genom ditt liv i uppförsbacke och hela tiden blir livet sakta men säkert enklare att leva. Det du måste tampas med nu är inte hur du mådde förrut, eller drömmen om hur det skall vara. Man måste ständigt påminna sig själv om att inte tänka på det som varit för att inte fastna i minnen om dåliga känslor. Sedan måste man påminna sig själv om att det är OK att ha en dålig dag eller en dålig vecka, men att det inte får bli mer än en vecka. Och till sist måste man påminna sig själv om att de positiva känslor man får i bröstet faktiskt inte är falska känslor utan äkta.

Det är just nu denna textrad kommer så väl till sin rätt. Det är ju faktiskt det man håller på att lära sig, att livet är OK att leva. Att det finns dåliga dagar och bra dagar och att det också är OK. Och att glädjen, vardagstrivseln och känslan av att lyckas och att våga lyckas är helt OK också. Det tar ett tag innan man verkligen förstår att det är denna läroprocess man är inne i för tillfället.

Så vartifrån kommer textraden "Slowly learning that life is OK"? Ja Google hittar låten nästan med det samma. Så varför skall jag hålla inne med svaret? Hihi, det är "Take On Me" med den norska popgruppen A-ha! Resterande verstext är heller inte så dumt att tänka på!

"So needless to say
I'm odds and ends
But that's me stumbling away
Slowly learning that life is OK.
Say after me
It's no better to be safe than sorry"

- (Paul Waaktaar-Savoy, Magne Furuholmen och Morten Harket)

Så detta är faktiskt mitt nya motto: Slowly learning that life is OK!

Veckomål vecka 8

Vecka 7 hade jag som officiellt mål at gå en promenad. Det kan jag säga att det nästan blev av. Jag gick ifrån jobbet till biblioteket, ifrån biblioteket till ett möte med fågelföreningen och ifrån fågelföreningen till busstationen som ligger granne med biblioteket. Allt i allt blev det en promenad på ca en timme, även om den blev uppdelad i 3 delar. Så hälften vunnet, eller kanske skall jag säga att jag har lyckats även om den inte blev sammanhängande.

Inoffeciellt hade jag dock som mål att bli av med en massa blanketter och det blev jag ju. Så då blev det också gjort.

Vad skall veckomålet vecka 8 vara då? Jo jag skall helt och hållet sluta med att bita mig själv denna vecka och få ta till alla mer eller mindre sjuka knep som kan finnas. Så meditation, matlagning, bloggande, läsande, stickande you name it allt är tillåtet.

En lugn fredag som blev slutet på min dåliga vecka

Igår var jag till Försäkringskassan och blev av med en massa jobbiga blanketter. Jag tror jag satt och fyllde i 5 stycken, och lämnade in 4 till som redan var färdiga. Jag har en viss fobi för blanketter, blir alltid rädd för att fylla i fel och blir så hämmad att jag många gånger inte kan fylla i blanketter själv. Tror faktiskt att de många blanketterna till Försäkringskassan gjorde att hela veckan blev förstörd. Tack och lov har jag en kvinna på Försäkringskassan som är mycket förstående och hjälpsam. Hon förstår att jag har det jobbigt med blanketter och dömmer inte mig för det. Hon till och med hjälper mig att fylla i blanketterna så att det blir korrekt. Är det helt färdigt med blanketter nu då? Nej det är en som skall gå till CSN också. Så den får jag verkligen inte glömma av här i helgen.

Om det var ett berg av blanketter som blev borta igår, så firade jag det med att se Tomorrow Never Dies, Bondfilmen alltså. Jag har sett den förr, men ville se den igen. Det var den första Bondfilm jag såg. Jag som aldrig skulle se en Bondfilm blev mer eller mindre tvingad till det då jag tycker så mycket om Pierce Brosnan. Så att se Pierce göra Bond igår var som världens enklaste trick till bättre humör. Hihi, tjejigt och fånigt va? Men det funkar alltid att se en film med någon snygging i.

Idag lördag blir det träning och Melodifestival och i morgon blir det besök av bästa vänninan. Så nog skall denna helg ge mig mycket energi och glädje så att jag blir på gott humör och orkar ta itu med alla stora som små målsättningar.

Nästa vecka blir målsättningarna lite mindre stora. Jag skall nämligen bara fokusera på frukt och att inte bita mig själv. Det är de enda krav jag skall sätta på mig själv. Mer än så orkar jag nog inte efter en sådan tuff vecka.

Sabbade fruktfikan idag för att bli på bättre humör

Jo det funkade nog ganska bra. Jag har ju som sagt var haft en ganska jobbig period bakom mig. Men mycket innre krav på mig själv, och mycket stress och ångest som följd. Jag har haft nära till tårar och kännt mig misslyckad helt enkelt. Så idag orkade jag inte hålla uppe alla målsättningar. Jag har både bitit mig själv, ätit delicatobollar och tagit det extra lugnt på jobbet. Och nog sjutton, mådde jag inte bättre? Jo!

Kanske är det så att vissa dagar måste man släppa allt, även om man vet att det resulterar i halsbränna och trötthet. Allt bara för att rädda ett hemskt dåligt humör. Kanske är det just en sådan dag man behöver, för att sätta punkt och gå vidare.

Tråkigt nog har jag ätit godsaker hela veckan. I måndags var det ju "alla hjärtans dag" och då är det ju helt OK att ta sig en fika med sin sambo. Speciellt om sambon själv har bakat och gjort allt för att fixa till en romantisk stund i soffan. Och jo då, nog blev jag gladare av denna gest och gick och la mig med en känsla av att dagen slutade i dur. I tisdags var det möte med fågelföreningen och Ringduvorna (Damernas egen grupp med studiecirkel och fika), och då är det alltid en kaka till kaffet. Sedan i går onsdag, så var jag så arg och lessen, frågade en tjej vad jag skulle ta mig till, hon tipsade mig om att äta en kaka, så jag testade det. Jag åt en kaka, gick på träning, försökte allt. Ändå gick jag och la mig med mollkänsla, kanske berodde det också på att jag fick näseblod i samma sekund som jag skulle till och somna. Inget bra slut på en jättejobbig dag. Så idag var det då dagen som jag släppte på alla krav om att faktiskt äta frukt. Det hade jag ju gjort de andra dagarna. Just nu är jag trött men på ett avsevärt mycket bättre humör.

Nästa vecka skall jag ta nya tag. Jag skall återgå till "bara frukt" som fika, jag skall ta tag i vissa andra viktiga saker också. Men fram för allt våga fråga mera och bli bättre på att lysna på råd och jobba på med målsättningarna. Nu vill jag bara ha tre dagar (Fredag plus helg) där jag kan ta det ganska lugnt och försöka älska mig själv så mycket som möjligt!

En stressigt jobbig period just nu

Jag vet inte varför det känns som så. Jag har ju klarat av sådana här perioder förr. Men kanske är det årets värsta PMS som just varit i kombination med en allt för stark perfektionist innom mig. För när jag blir som mest målmedveten så blir jag också som mest rädd för att göra små misstag. Sådana som andra kanske inte ens blir sura för att jag gör.

Som idag på köket, jag tömde ur en hink med frityrolja, inget farligt med det, den var ju kall. Jag sölar lite på tallrikskanter, inget farligt med det heller, jag fick en ny uppgift att göra som innebar minimalt med sölande. Så varför kändes allt piss när chefen var snäll och bad andra städa upp hinken på govlet och gav söljobbet till en annan? Jo efteråt i en kort död minut på jobbet sa chefen att det berodde på en stark ansvarskänsla hos mig.

Detta betyder alltså att jag har viljan till att ta ansvar och också viljan till att verkligen hjälpa till och vara vuxen och ta ansvar. Men ibland kanske detta ansvar blir till perfektionism. Och ibland blir perfektionismen ett ok för tungt att bära helt själv. Så under några veckor tror jag det blir mer råd och hjälp till att göra mindre misstag för min del. Chefen sa nämligen att han hade varit dålig i att ge mig instruktioner för att hjälpa mig att klara av saker bättre. Kanske glömde han av att jag var praktikant? Eller så var det nog mitt eget fel, jag satsade friskt och vann bara hälften i jakten på att vara perfekt.

Att satsa friskt och vinna hälften är nog ett problem som många gör. Man vill så gärna lära sig allt på så kort tid som möjligt, man glömmer av att andra har både utbildning och erfarenhet. Något som man som praktikant många gånger saknar. Så varför tar man det inte lugnt då? Ser mer vad andra gör, provar och göra samma sak? Varför planerar man inte sin uppgift bättre? Jo man är stressad, vill för mycket och tänker för lite. Stirrigheten tar överhand.

Så vad ska jag göra då? Jo jag skall nog fråga mer om hjälp, Och deffenetivt inte bli rädd för att visa mig svag ibland. Det är ju när man visar sig lite svag som man får hjälp och utvecklas. Faktiskt så är det ju när man visar lite sårbarhet som man blir mänsklig och man lär sig också snabbare att göra rätt.

Och rätt det vill jag alltid göra.

Har rättat till problemet med kommentarer

Ja, jag har hört ifrån två olika källor att det varit svårt och kommentera på min blogg. Så nu har jag troligen fixat detta, så att människor skall kunna svara på det jag skrivit!

Veckomål - vecka 7

Vecka 6 hade jag som veckomål att kunna svara "Jag mår bra" lite oftare på frågan "Hur mår du?". Hur har det gått? Jo en delvis seger. Jag svarade faktiskt på torsdagen att jag mådde skitbra när jag mådde skitbra. Och på onsdagen så svarade jag att jag mådde bra även om det var en helt vanlig dag. Så det blev inte bara det gamla vanliga svaret "jooo, då helt ok" eller en ramsa över hur jag egentligen mådde varje gång någon frågade. Detta mål måste nog ligga i bakgrunden i flera veckor så jag skall ha det som huvudmålet i de kommande veckorna också.

Vecka 7 skall också ha en promenad inräknat i sig. Så där har vi det nya målet.

Att bita sig själv och andra självskadebeteenden

Då jag har stött på självskadebeteenden i det offentliga så är det enbart de mest destruktiva beteenden som kommer i ljuset. Det är att skära sig själv i armarna, bränna sig själv på tändare eller att på något sätt helt på egen fri vilja sparka och slå sönder sig själv mot hårda föremål. Men har man ett mer subtilt självskadebeteende så som att bita sig själv i munnen, på naglarna så att det verkligen blöder, dra sig i huden upprepade gånger eller vad det nu kan vara. Ja då pratas det inte om det över huvud taget.

Men det kan ju faktiskt ligga samma problematik i bakgrunden. Som barn kan du ha fått en stark känsla av utanförskap i din egen familj. Du kan ha fått för stränga regler, eller blivit mentalt vanvårdad genom för lite regler att förhålla sig till. Så finns det ens ett uns till självskadebeteende hos en människa så kan man vara säker på att de historier man berättar om som handlar om problem i barndomen är sannorlika eller sanna. Så du som läsare, finns det någon som har en på ytan helt vanlig ovana som är ovanligt frekvent och har funnits där över väldigt många år. Startade den i barndomen och eskalerade mellan tonnåringslivet och fram till 30 års ålder? Då måste du fråga frågan: Hur kommer det sig att du har hållit på med denna ovana så länge och så intensivt? Du skall inte fördöma eller på annat sätt förminska beteendet. Men vill du hjälpa personen i fråga, så skall du tro på de hemskheter som kanske är roten till beteendet.

I mitt fall fick jag inte vara kär, jag fick inte känna mig stark och glad eller visa känslor innför min egen mamma. Min mamma tålde inte att jag hade känslor som var starka. Så igenom hela mitt liv har jag fått lägga band på allt. De gånger jag faktiskt har visat helt öppna känslor och vågat vara så sårbar eller glad jag vill vara har varit en befrielse för mig. Att hejdlöst gråta, att faktiskt kunna säga till mig själv att jag är glad eller på annat sätt sätta ord på känslor är en del i att bli frisk. Att sedan tillåta mig själv att känna som jag känner, att vara helt ärlig med mig själv är också en av de viktiga sakerna i mitt liv.

För fyra år sedan hade jag det värre, då var jag riktigt deprimerad. Nu har jag haft fyra år på mig att reflektera, gå in i mig själv och analysera hur det ligger till. Jag har fått en innre karta att orientera mig efter. Det går bättre och bättre för varje år. Men att helt få ett liv utan att bita mig själv kommer ta tid. Kanske har jag ett eller högst två år kvar. Med en innre karta att orientera sig efter, tar det ju ett par år innan man blir trygg med denna kartbild.

Fick svar på tvättstugeproblematiken

Maksinerna är som alla andra tekniska prylar, helt knasiga. Om man packar en maskin med tvätt och maskinen inte centrerar tvättens tyngd själv så kan den stänga av sig själv för att inte gå sönder. Så tvättar du en maskin med ett par jeans och en tjock ulltröja och dessa lägger sig som en klump på fel ställe så stannar maskinen. Detta problem uppstår helt oberoende på grund av hur mycket tvätt du har i maskinen. Tokigt va?

Men, det är ju bättre med en förklaring än att stå där helt ovetande om varför du inte kan tvätta din tvätt.

Hur hanterar jag stress?

Ja, det är ju en ganska bra fråga. Är det stress på jobbet så får jag för det mesta tunnelseende och hittar inte saker som jag annars hittar hur lätt som hellst. Eller så fokuserar jag så mycket på min egen uppgift att jag ibland blir lite osocial och fula grodor kan komma ur munnen på mig. Men annars då i livet? Jo blir jag stressad så börjar jag bita mig i munnen på insidan av läppar och kinder. Då jag har filosoferat kring vad det beror på så har dessa svar poppat upp i huvudet på mig.

Jag tål inte så stora förändringar i min vardag. Så skall jag införa en massa nya arbetsmoment i min vardag så blir jag stressad. Och då börjar jag bita mig igen. En annan anledning är att jag rusar för snabbt frammåt i livet, vill för mycket, tar åt mig för mycket. Då blir vardagen lite kaosartad och jag biter mig. Förrut när jag var yngre och blev kär då bet jag mig också. För dels trodde jag inte på att jag skulle få den jag älskade, och dels så fick jag inte ha pojkvänner för min mamma. Och häri har vi faktiskt svaret till hur det hela började. Jag var kär, fick faktiskt kyssa den jag var kär i, men blev så stressad att jag bet mig för att lätta på trycket. Nu råkade denna pojkvän bara vara i en vecka. Men det blev så mycket innre positiv stress att jag inte klarade av det. Hur skulle jag kunna hålla en pojkvän hemlig, jag som inte fick så mycket hjälp till sjuts av föräldrarna.

Att jag senare har bitit på mig själv i tid och otid har gjort mig trött. Jag vill hitta ett bättre sätt att få bukt med stress. Där händerna inte automatiskt närmar sig munnen. Så jag har hittat meditation, det hjälper en hel del faktiskt. Att kunna slappna av och tänka på inget är grymt skönt. Men jag tror också att jag måste göra fler saker som hindrar mig. Kanske är en bettskena något för mig? Eller så får jag bara se till att jag i samma veva som jag biter på mig själv stickar så mycket som möjligt. Kanske också att jag bloggar mera då. Allt för att distrahera mig själv så att det inte eskalerar.

Också vetskapen om att de få läsare som läser detta faktiskt vet om att jag biter mig hälper nog på!

Hjälp, tvättstugan skrämmer mig

Idag har jag tvättid. Det innebär att jag skall ner till tvättstugan. Denna tvättstuga ligger i ett eget litet hus på våran gård, och det ser ju ganska trevligt ut på utsidan. Men på insidan är det skenet som bedrar. Får man rum 1 av totalt 5 (med grovtvättrummet inräknat) så blir man orolig bara av den anledningen. Detta rummet är nämligen otursrummet. Här är det alltid en maskin som inte funkar eller som skrämmer den som skall tvätta. Idag har jag oturen att få just detta rum. Jag går ner med inte allt för glad min. Ställer mig och gör mig i ordning. Sätter på maskinerna och tänker hjälp. Skall makinen i mitten fungera över huvud taget? Skall någon annan maskin vara konstig? Ingen vet, det är som ett lotteri.

Idag låter maskinen i mitten som en katt. Jag blev glad, men då börjar maskinen intill låta som ett stålverk. Hjälp, inte ännu en maskin som skall krångla. Då det är extremt många som använder tvättstugan (kanske fler än 150 familjer) så är det en veckas väntetid på ny tid. Har man dessutom ett jobb att sköta då blir tiderna extremt få.

Nu blir tvättstugan en skräckfilm. Eller det har den ju varit ett bra tag. Man har ju ingen aning om man kan tvätta kläder, speciellt inte då man får rum 1!

Tllbaka till frukten!

Ja, just det. Jag äter frukt nu igen. Chefen tycker nog det är ganska kul att jag är så målmedveten. Och i två dagar i dag och igår så åt jag inga kakor heller. Och jepp jag är piggare. Jag har också pratat med en av kockarna om detta med frukt, och han sa till mig att kaffe också kan göra en människa trött. Så när frukten är självklar som god vana, så skall jag testa en period utan kaffe också. Men det blir nog först när hemmakaffet är uppdrucket. Annars blir det bara pengar i sjön! Sparsam skall man vara!

Att sätta upp nya vanor - vad skall man tänka på?

Alla förstå-sig-påare jag träffat på säger att man skall schemalägga alla nya och gamla vanor. Antingen kör man fick-kalender á la Filofax, den gamla metoden. Eller så kör man google-calendar som man kan sammankoppla med sin mobil, då får man ett sms vid varje nytt block i schemat. Fördelen med google-calendar är att du slipper filofaxen i handväskan eller fickan. Och så kommer du inte lika fort undan med att inte göra det du skall. Du blir ju påmind om vad du vill göra när du själv vill bli påmind via sms. Jag har testat detta med google-calendar och det funkar till 85% på mitt liv. Kanske till och med mer de veckor jag inte har planerat in nya vanor. Det tar ju nämligen lite längre tid att känna att de är just det vanor.

Så hur skall man trösta sig då?

Jo när jag höll på att rehabilitera min rygg, efter många år med dålig kroppshållning fick jag tröst av min sjukgymnast. Nu skall du också få det. För bara vetskapen om hur vi funkar i hjärnan gör det enklare.

Bara för kroppen att sända signalerna till hjärnan om att den håller på att lära sig ett nytt mönster tar ungefär 6 veckor att få till. Ja du kan lära dig att följa med i ett jympa-pass på friskis på kortare tid. Du lär dig också rent allmänt saker ganska fort. Men att göra kopplingen mellan kroppen och hjäran så att det blir ett bestående minne tar 6 veckor. Det är efter dessa 6 veckor som resultat i form av större muskler eller känslan av bemästrande sätter in. Upplärningsfasen är överstökat. Om du fortsätter med din nya vana efter dessa 6 veckor och tiden rusar iväg tills du har gjort det i ett halvår så har du infört en god vana på lång sikt.

Nu över till min egen reflektion kring detta. Om du senare upprätthåller den goda vanan efter detta halvår och tiden bara rullar på och på och på - och du senare märker att 1,5 till 3 år har gått - ja då har du etablerat en ny livsstil. Nu finns det ingen återvändo, du mår illa utan att få leva just i din livsstil. Varför ser jag detta som den största tröst, med att det tar tid? Jo, det ger ju oss alla känslan av att det är ok att ha det motigt och jobbigt de första 6 veckorna, och att resan till ett halvår känns lång, är enbart bara helt normalt. Så igenom att hålla detta i minnet under den första tiden gör misstagen lite mindre skamfylda och pinsamma. För skall en ny vana sättas in i vardagen måste man ha en vision om hur man vill ha det och en verklighet att förhålla sig till. Visionen är ju målsättningen man sätter upp för sig själv, verkligheten är att veta hur vi fungerar rent psykiskt.

Sedan har jag också hört människor i TV (och i verkliga livet) säga att: En gång är ingen gång, två gånger är också OK men rullar det iväg efter detta med missade gånger, då är det ett verkligt problem för dig. I detta fall gäller det att lägga in den nya vanan i kalendern. Det gäller nämligen att vara lite sträng med sig själv i startfasen, annars blir målsättningen bara ännu en gång ett misslyckande. Vad som också är underbart med att vara lite sträng med sig själv är känslan av att man får kontroll över sig själv (när målet blir genomfört). Du kan inte komma undan, du bara måste göra det du vill, du mår bättre efteråt. Och det dåliga samvetet får dig att ta tag i det hela.

Gå nu bara inte omkring och ha dåligt samvete. Utan tänk på 6-veckorsregeln!

Tisdagens meditation blev på onsdag istället.

Kanske blir torsdagens meditation i morgon istället också. Fast det är något konstigt med mig. Jag kunde lätt som en plätt få till meditation igår efter en dag med jobb och träning. Men när jag inte hade träning på schemat i tisdags så blev det inte av. Och idag verkar det heller inte bli av. Kanske måste jag börja ta promenader innan jag kan verkligen få in det som en rutin. Gårdagens meditation och träning verkar i alla fall ha haft viss effekt på mig idag. Jag kände mig jätteglad, otroligt på G och jag hade mindre saker att klaga på. Så kanske har meditation en större koppling till mitt mål att sluta klaga. Detta måste jag tänka på.

En annan sak är kanske också att testa och säga till mig själv att två meditationstillfällen är ett måste per vecka, men att inte fastställa helt och hållet vilken tid det skall vara på dagen. Fast jag gillar att ha det inlagt i mitt schema. Det som i alla fall är defenetivt är att jag måste äta något smått innan jag mediterar, så att jag inte störs av hungerkänslor eller ljud ifrån min egen mage. I alla fall i denna startfas som jag är inne i nu!

Meditation är i alla fall upplyftande och minst lika viktigt på den mentala hälsan som träning i det långa loppet. Jag är bara lite trög i starten av nya saker bara!

Skall jag låtsas att jag är glad?

Vissa dagar är inga roliga dagar. Man har en natt med dålig sömn bakom sig, man kanske känner sig lite stel eller så har man som tjej något med mensen att tampas med, oavsett om det är PMS eller "lingonveckan". Hur som helst man är verkligen inte i form. Det jag har märkt är att vi människor är ganska duktiga på att svara "jag mår bra" även de gånger vi inte mår bra om någon frågar oss. Har genom hela livet tyckt detta beteende är ganska falskt och därmed något jag inte gillar. Men jag förstår ju att det hör till det sociala spelet. Skulle alla gå omkring och ojja sig över småkrämpor, eller en dålig natts sömn eller vad som helst, då skulle ju ingen må bra och alla skulle bara klaga.

Men en annan tanke är den att i Botzwana så frågar de aldrig varandra "hur mår du?" så som vi gör. De frågar istället om man har sovit gott. Detta mer indirekta sätt att socialt kontrollera hur människor mår tycker jag nästan bättre om. Man kan ha sovit gott, men vara på dåligt humör eller ha småkrämpor. Man kan också ha sovit dåligt men ändå vara i bra dagsform. På något sätt känns det lättare att ljuga eller att prata sanning med frågan: Har du sovit gott?

Sedan har vi detta fenomen att säger man en lögn tillräckligt många gånger så börjar man tro på att den är sann. Jag tror det var Hitler som sa det, eller så var det Hitlers motto i livet. Hur-som-helst så tror jag att det ligger lite sanning i det hela. Går man runt och säger att man har småkräpor, att man sovit dåligt eller vad som helst som kan förstöra sin dag, så blir den förstörd. Så säger man att man mår bra, har det bra eller att man är glad - även om man inte är det - så kanske man lurar sig själv till att må bra.

Ibland har jag lust att fråga en psykolog om just detta fenomen. Varför gör vi som vi gör? Hjäper det mig personligen att ljuga och säga att jag mår bra även om jag har en helt vanlig dag utan större problem, men heller inte en dunderbra dag? Hade jag haft ett par experter som skulle svara ja på dessa frågor hade jag faktiskt haft det enklare att ljuga. Jag älskar att lysna på folk som vet något och följa deras råd. Tyvärr. Det är så typiskt oss svenskar.

Jag får nog testa Hitler-modellen i alla fall. Ljuga tills jag tror på det som sanning.

Som sista lilla notis i detta blogginlägg vill jag starkt poängtera att jag tar avstånd till allt annat Hitler har gjort eller sagt i nazismens anda.

Delicato nu igen...

Ja jag föll dit igen igår. Det var en helt ny sort som kom igår och jag var tvungen att smaka. Den var hemskt god. Sedan så har vi idag då. Jo jag föll dit igen, tog en likadan delicato-sak som igår och testade en annan sort jag inte testat förr. Allt i bästa "du måste smaka på allt"-devis. Men jag har inte helt glömt bort min kära frukt. Jag har ätit några äpplen och ett päron. Så helt dum i huvudet har jag inte varit.

Dock har det resulterat i två dagar med tupplurar och en natts dålig sömn (men det berodde nog mest på att jag fick en hostattack igår kväll).

I morgon blir det tillbaka till frukten.

Hur uppnår man sina mål?

För snart ett år sedan var jag med i en Recovery-självhjälps-grupp. I denna grupp lärde vi oss ett väldigt smart tänkesätt kring målsättninar. Detta kallades SMART. Ställ dessa enkla frågor till dig själv när du sätter upp ett mål:

S = är målet SPECIFIKT?
M = är målet MÄTBART?
A = är målet en AKTIV HANDLING som du måste göra?
R = är målet REALISTISKT?
T = är målet TIDSBESTÄMT?

Så låt oss säga att du vill sticka ett par vantar. Då skall du tänka så här. Sätt upp en tid för deadline, till exempel 2 veckor. Är detta ett realistiskt mål, kan du sticka vantar, kan du hinna det under denna tid? Är det en aktiv handling? Är det specifikt och mätbart? Om svaret blir JA på dessa frågor så är målsättningen SMART!

Smart va?

Min teori kring varför folk inte klarar av sina målsättningar i livet är att bokstav T inte återfinns i just sitt mål, eller så är tidsbestämningen för luddig. Sedan kommer bokstav S och M, målet är för luddigt och inte så pass mätbart som det borde vara. SMART är ett bra sätt att också dela upp mål i delmål.

Veckomål för vecka 6

Kort och gott. Jag skall säga att jag mår bra - om jag mår som jag brukar göra - när folk frågar mig hur jag mår.

En veckosummering till

Idag har jag slutfört vant-paret jag stickat på, alla trådar är fästa. Det blev ett par bra vantar och ganska snygga.
Jag har mediterat två gånger, så som jag lovat mig själv att göra. Fast tidpunkten blev för sent på kvällen tycker jag.
Har också tränat tre gånger. I går, lördags, åkte jag till träningen men så fort jag satte igång så tappade jag motivationen. Hade verkligen inte lust. Men jag sket i motivationen och slutförde träningen med bravur. Jag lyckades stå i plankan på knäna i en och en halv minut i streck. Före denna plankan hade jag redan stått först en minut och så en minut och tio sekunder. Så rekord i plankan för min del allt i allt. Jag känner mig jättestolt. Lyckas också komma mycket djupt ner i armhävningarna och gjorde ganska många fina sit-ups. Efteråt var jag så nöjd och belåten att jag satt och tänkte: Om jag någonsin känner mig lika omotiverad till att slutföra ett träningspass, så måste jag komma ihåg hur jag mår nu!
Frukten har det gått strålande med!

Dock har jag klagat en del i veckan. Så det blir det mer fokus på i nästa vecka.  Har dock skrattat mycket ihop med sambon och munnen har haft ett brett leende flera gånger. Speciellt då jag leker Morten Harket i A-ha, det är ju nästan omöjligt att sjunga lika bra som honom. Jag leker bara, skiter i om någon gillar det. Hihi.

Torsdag igen - Idag mår jag visst toppen

Ja, jag fattar inte att det redan är torsdag. Tiden flyger iväg. Jag vet att jag måste ta det lugnt, tänka på knäna och att orken skall räcka till resten av dagen. Och inte att förglömma helgen med fredag inräknat. Men just nu har jag visst en period då jag känner att orken bara växer och växer. Det kliar liksom i hela kroppen. Men förra gången jag kände samma känsla, att jag ville upp i arbetstid. Då fick jag ett bakslag som hette duga. Jag orkade inget på kvällarna. Så jag skall tänka taktiskt och fortsätta med mina timmar som det ser ut nu. I alla fall i en månad till, eller kanske längre. Just nu är jag stark, och i uppsving. Men jag tror att skall jag lyckas nå till minst 75% av arbetstid - eller kanske till och med mera än så - så måste jag ta det lugnt.

Funderar på om den ökade orken verkligen enbart beror på frukt. Det måste vara något mer. Börjar jag och få lite starkare självförtroende? Växer självkänslan just nu? Är det meditationen som gör det? (Ja jag fick faktiskt mediterat igår sent om sider). Eller är det bara så att jag gillar gänget på köket så mycket att de ger mig energi så det räcker och blir över?

Jag börjar få en känsla för att kärleken ifrån min sambo, i kombination med att jag gillar de på köket helar mig. Nu finns det inget som kan stoppa mig.

En liten brasklapp bara: om jag nu mår så bra, varför kan jag inte stå för det? När någon frågar mig hur jag mår, så velar jag till, säger: "Jo!!?? Det är väll helt OK, Huvudet upp fötterna ned!" Eller något liknande. Varför inte bara brista ut i ett stort leende, låta superpositiv och säga: "Idag mår jag toppen, frårga mig inte varför, men i dag är allt strålande!"

Kan det vara jantelagen som stoppar mig?

En ganska dålig dag, men ändå bra

Hur kan detta gå ihop? Jo på jobbet var jag ganska brilljant. Skötte mig bra, gjorde perfekt citron-grädde. Tänkte helt rätt och imponerade chefen, då jag hittade rätt läge på söttman i grädden. När grädde skall serveras till något sött gäller det ju att inte göra grädden för söt. Då blir hela efterrätten äckligt söt. Så jag balancerade grädden helt enkelt helt perfekt. Jippie!

Men vad har varit dåligt då? Jo jag bor i Sundsvall, och jag misstänker att staden är halast i hela Sverige. Detta får mig till att känna mig missmodig. Vad får mig då mest missmodig i denna situation? Jo bristen på sandning av trottoarer. Jag tänker på alla de stackars äldre människorna som sitter hemma i sina lägenheter helt isolerade, rädda för att bryta lårbenshalsen. Jag fattar inte hur fastighetsägare kan vara så dåliga på att grusa just sina trottoarer. Skärpning. Så ja det har blivit en hel del klagande i två dagar nu pga detta.

Sedan var jag ju tvungen till att testa pecanpajen, med min perfekta grädde och hallonsås till. Detta ledde mig till att bli så trött efter jobben att jag var tvungen att ta en tupplur. Så ja, socker får mig visst helt ur balans. När det är på just detta vis i form av kakor, godis och söta bakelser eller liknande. Jag menar inte att alla skall sluta äta dessa saker och gå över till frukt som jag håller på med. Men att jag själv märker skilnaden så fort är en tankeställare som heter duga.

Idag har jag också satt upp meditation på mitt schema, men har inte fått gjort det. Så nu får jag väll gå raka vägen till min meditationsfotölj och göra det. Jag behöver detta visst mer än vad jag själv tror. Men att få in nya rutiner tar ett tag för mig.

Har ännu inte mediterat

Jag har faktiskt satt upp en tid för att meditera idag. Men jag har inte gjort det på utsatt tid. Känner att jag borde göra det nu istället för att blogga. Det är ju viktigt och försöka efterleva det man lovar till sig själv i alla fall. För lovar man saker till sig själv och kan hålla dem, så borde ju det vara enklare att hålla det man lovar inför andra.

Så vad har jag hållit på med under tiden? Jag har varit med sambon och postat ett brev. Sedan ville sambon och jag se lite på TV, och då passade jag på att jobba lite med stickningen, så jag har hunnit ganska långt med vante 2. Det är ju jättebra. Och nu kom jag till datorn.

Det jag också faktiskt känner är viktigt för mina få läsare där ute att veta är: Att även denna målmedvetna tjej faktiskt ibland har lite svårt med att hålla tider som enbart berör mig. Skulle jag till exempel träna hemma och inte på Friskis och Svettis, så skulle det inte bli gjort. Jag har en viss förkärlek till att åka någonstans och göra aktiviteten där, och så åka hem och göra annat kul. Detta roliga kan innebära att jag sitter och stickar, läser en bok, ser på TV eller kanske tar en promenad då knäna är utan smärta. Så  hade alla aktiviteter haft sin egen lokal här i stan och jag kunde byta mellan dessa lokaler så hade jag fått gjort hur mycket som helst. Knasigt eller, kanske är det just så vi människor fungerar. Vi är lite lata ibland inför oss själva.

Ibland är en visdomsstund minst lika bra för själen som ett väloljat schema.

En sista notis, de gamla grekerna skrev ett ordspråk som lyder: En sund själ i en sund kropp, MENS SANA IN SAMO CORPORE. Detta råd fick jag av min högstadielärare när jag köpte biologiboken. Det har satt sina spår och skulle jag ha ett livsmotto så är det nog detta jag lever efter. Inte Carpe Diem, för visst skall man leva i nuet, men lever man för mycket i nuet blir man till sist en guldfisk, som inte minns någonting eller heller inte tänker framåt. Planering och sunda värderingar är nog bättre för mig.

Veckomål - vecka 5

Vecka 4 har gått superbra. Jag har stickat färdigt vante nummer 1, skall bara fästa två trådar till och så är den helt felfri. Jag har också tränat 3 gånger under veckan. Först ett bas-spinningpass och så två gånger i gymmet (onsdag och lördag). Så vecka 4 är en succé.

Skall bara komma ihåg att resterande träning i en månad eller två måste bli i gymmet. En kvinna som stod i receptionen på Friskis & Svettis gav mig några träningstips för att rehabilitera knäna. Hon hade lärt sig dessa tips ifrån Universitetet i Umeå av någon. Så jag gick ner till gymmet, testade dessa övningar och gjorde bara dessa för benen. Och gisses vad de hjälpte bra. Har redan efter två gym-tider så smått kunna sätta mig själv på huk igen. Och jag känner mig starkare i knäna. Detta bådar så gott att jag skall fortsätta att enbart gå på gymmet och göra dessa övningar i kanske mer än en månad, så att smärtan och svagheten blir ett minne blott.

Om det gått så bra i vecka 4 med dessa delmål, så skall jag nog låta vecka 5 också ha samma målsättningar. Alltså sticka vante 2 och fortsätta med gymmet. Men jag vill också testa och schemalägga meditation. Jag fick lära mig ett sätt att meditera av min granne som är medium eller häxa. Och då jag fick lära mig detta så berodde det på att jag behövde akut hjälp för att sluta bita mig själv i munnen. Jag biter mig själv i munnen då jag blir stressad. Så jag behöver verkligen något sätt att stresshantera. Förra året i december fick detta sätt att meditera faktiskt resultat. Jag slutade och bita mig själv. Så det är bara och meditera i förebyggande syfte och skapa ännu mer balans.

Så jag får väll direkt efter detta blogginlägg lägga in två meditationsblock på mitt schema!

En ny regel i vardagen!

Har jag ätit frukt under dagen och skall ut på konsert eller annat kul av den sorten. Så är det fritt fram för att äta en kaka eller något annat onyttigt. Men bara om jag ätit sund mat under dagen. Det är viktigt att inte bli för nitisk i alla målsättningar. För då kan det gärna bli lite för mycket järnvilja och envishet. Detta leder faktiskt till att man bryter så pass mot sociala regler, att man kanske får folk efter sig. Så allt skall ske med måtta, även dina egna regler som du sätter upp för dig själv. För jag har märkt att är man snäll med sig själv så når man fortare sina mål och blir en glad männsika!

Att klaga under vardagen

Varför är det så svårt för mig att sluta och säga aj, vid minsta lilla fel som sker med mina knän? Även om det inte gör ont på riktigt? Och att jag hela tiden tjatar om mina knän, som om de vore en jättespännande TV-såpa för alla att följa. För så intressanta är de inte!

Hur kommer det sig att jag vid flera olika tillfällen under de senaste dagarna faktiskt har låtit lite negativ i mina kommentarer?

Det är mig en gåta varför jag söker bekräftelse på detta vis och ibland också låter negativ när jag svarar: "Jo då, det är OK!" När någon frågar hur jag har det. Jag har ju verkligen inget och klaga på.

Och så var det, det här med känslan av att jag känner mig negativ då jag svarar "vet inte" när jag egentligen låter positiv.

Hur som hellst, dessa är mina upptäkter så här långt ut i mitt medvetandegörade i hur jag klagar.

Det jag egentligen får klaga över är i alla fall att det är en bastu i tvättstugan. Det känns som om det kan börja brinna, att det är hälsofarligt och att vi knappt kan andas. Varför finns inget bättre ventilationssystem i tillägg till rören i taket? Varför finns inga luckor i väggarna som man lätt kan öppna vid för hög innetempratur? Tvättstugan är verkligen inget man med glädje går till när filtren till torkskåpen och torktrummlarna verkar ha sagt god natt!

Träningen igår onsdag - oslagbart!

Igår var det träning på Friskis och jag valde gymmet. Före jag gick ner till gymmet så pratade jag med en i receptionen. Hon berättade om att hon också hade haft knäont och visade mig lite övningar som hon hade fått mot sina besvär. Glad i hågen gick jag ner och applicerade dessa i mitt program. Och jösses, redan efter två av övningarna kunde jag utan smärta sitta på huk. Idag har jag också märkt av att smärtan varit reducerad och att jag kännt mig lite starkare när smärtan ändå återkom. YAY. Fatta om jag kommer att fortsätta med dessa nästan helt viktlösa benövningar nu i en hel månad och bara gå på gymmet under denna månad. Nu ska jag verkligen få starka knän!

Sockersuget borta - delvis

Efter fyra hela dagar utan godis och kakor, och med frukt har jag märkt att sötsuget är kraftigt reducerat. Men att jag också idag gjorde en upptäkt. Nämligen det att äter man fritterad mat så återkommer sötsuget. Detta kanske beror på att söta kakor och godis också ibland innehåller en viss mängd fett. Så det var en intressant upptäkt.

Träningen - onsdagen bjuder på ett dilemma!

Ja hur går det med den. Igår läste ni att jag gick på spinning, så vad gjorde jag idag? Jo jag gick min gamla vanliga promenadslinga på runt 6,3 km. Så jag håller uppe tempot. Nu till veckans dilemma: Vad skall jag träna imorgon? Har skrivit upp att jag skall åka till friskis, men vet inte vad jag har lust till? Vill inte köra något medelpass på spinningen riktigt ännu. Borde kanske prova på core igen (men är orolig för de hopp som finns i uppvärmingen) eller skall det bli gymmet när alla är där samtidigt?

Tycker faktiskt att core-passet ligger lite väl sent på kvällen för att det skall helt vara "direkt efter jobbet" så det får nog bli gymmet.

Annars har nog dagen flytit på ganska bra. Har väll inte blivit helt klagomålsfri. Men skall inte klaga på det heller. Skall nog i fortsättningen kontrollera hur mycket det blir varje dag och så ta det lugnt ett tag. Kanske blir dagarna mer stressiga i framtiden och då blir det mindre tid till att klaga och mer tid till att fokusera. Men att ha det i åtanke är ju bra.

Måndagens sammanfattning

Frukter: Två äpplen, ett päron och en mandarin.
Klagomål: Jag har klagat om att det är halt. Annat jag har klagat över är hur mycket folk det var på Friskis, fanns ju nästan inga skåp kvar till lilla mig. Klagat över att min stortå alltid är vikt nedåt när jag går i skor. Och så har jag klagat på att andra klagar så mycket.
Veckomålen: Jo jag har varit på första träningspasset efter jul, det blev spinning-bas och jag har stickat lite på min vante.
Tandborstningen: Förra veckan var det bara lördagen som inte blev av, och kanske också fredagen. Kommer inte ihåg riktigt.

Viktigt är ändå att jag varit grymt medveten idag över vad jag klagat över. Det känns som om jag inte har varit fullt så medveten över vad jag klagat på i snart en vecka. Jag bara vet att jag klagar. Jag har dock börjat och vissla lite då och då på jobbet. Så kanske kommer också leendet så småningom.

Annars tycker jag dagen har varit strålande. Ska dock fortsätta och ligga på bas-nivå med träningen under en överskådlig tid. Dels för att jag måste ha ork och verkligen känna att jag inte försummar andra intressen. Nu ser jag fram emot tisdagen!

Veckomål - vecka 4

Vecka 3 hade jag som målsättning att läsa ut Second Foundation av Asimov, och idag söndag tog jag tag i det hela. Och jo då, jag läste hela resterande boken i ett kör och blev klar med den. Sedan var det frågan om jag skall läsa om del två av boken, den frågan får jag nog fundera på medans jag fixar med den rena tvätten, lagar mat och gör rent råttburen nu i kväll. Så där blir det lite av en cliffhanger!

Vad skall vecka 4 ha som delmål då? Det står och väger mellan två saker. Antingen bara fokusera på att gå till Friskis och Svettis och träna tre gånger och få igång träningen igen som den var innan jag fick lite ont i knäet. Eller så satsar jag på att jag får till det utan problem och kör på att sticka en tumvante klart? För är det något som faktiskt är en ganska bra hobby så är det att sticka. Jag kan sticka ganska bra, och tycker också det är roligt. Ibland gillar jag enkel stickning a la vantar eller strumpor eller så vill jag ha något mer avancerat som mönster och liknande på tröjor. Men för tillfället vill jag ha ett par grå-röda vantar, grått skaft och grå topp på fingerdelen och resten rött. Tror nästan jag skall få till bägge sakerna på samma vecka. Men jag får nog välja en av dessa och ha den andra som tillägg. Så mitt förstaval blir att komma igång med att gå på Friskis först. Sedan blir det en bonus om tumvanten blir klar.

Det är bra att ha mål, men det gäller också att inte ta vatten över huvudet. Så får jag bara tränat två gånger i veckan som kommer så blir jag nöjd. Blir det bara en halv vante så blir jag nöjd. Bara jag inte försummar mina intressen!

Fruktintaget under helgen har varit tämligen lågt. två bananer, och ett äpple i en sallad. I min helg ingår också fredagar då jag är ledig då. Och i Fredags fick jag ju i mig ett päron. Fruktintaget skall bli större under fredagar, medans lördagar och söndagar får vara lite som de vill vara.

Sluta klaga vad leder det till?

Idag vaknade jag med huvudvärk. Jag kände att gommarna hade träningsvärk och konstaterade att jag sovit dåligt. När jag sover med gommarna för hårt sammanpressade så får jag huvudvärk och ont i gommarna. Men detta problemet uppstår bara högst två gåner per månad så det är inte mitt största problem.

Jag skall dock inte klaga på detta, så dagen började med att göra en sökning efter lösning! Först drack jag vatten. Det funka inte. Sedan gjorde jag gomgymnastik. Det fungerade heller inte. Nästa steg blev att koka kaffe en lösning som faktiskt ger bättre resultat än vad man kan tro. Och jo då häri låg också lösningen. Blir det värre efter att jag druckit kaffe om ett par timmar så får jag väll bara ta ett par alvedon.

Vad jag vill säga med detta är att skall man sluta klaga så blir man automatiskt tvungen till att hitta lösningar och agera därefter. Och att bli mer lösningsorienterad är också en mycket bra väg att gå i ökad mental hälsa. Så det är en god idé till alla som mår dåligt, hitta en lösning som funkar oavsett hur lång tid det än tar att hitta en lösning. För finner du rätt lösning på ditt problem, så blir den långsiktig och ger dig friheten till att leva ett bra liv!

En liten seger

För ungefär 10 minuter sedan var jag enormt sugen på ett päron. Alltså jag hade enormt fruktsug. Första tanken förr hade varit att jag var sugen på godis, gärna choklad. Nu var det alltså päronsug. YAY. En liten seger för Leelene men en enorm seger för päronet. Kanske är päronet min favoritfrukt.

Och jo då jag åt ett päron!

Ett nytt sätt och se på målsättningar - Veckomål

Alla vet vi att vi har något som ligger och dräller. Något som nästan aldrig blir fullföljt, eller något som vi faktiskt verkar hellst vilja glömma i vardagen. Det kan vara allt ifrån att vi glömmer att ringa ett telefonsamtal, bara för att vi hatar telefonköer, eller att vi har ett intresse som blivit försummat under en viss tid. Så då kan det vara en god idé att lägga upp delmål under året. Året har 52 veckor, så det blir 52 veckomål att uppnå. Så detta kommer att bli ett standardinslag på min blogg framöver.

Veckans mål är......rrrraggadisch....att läsa ut boken Second Foundation av Issac Asimov. Jag älskar att läsa Asimov, han är en av mina absoluta favoriter, kanske min allra största favorit. Men under många veckor har enbart läsandet varit ett inslag vid sängdags. Jag går och lägger mig, tar fram boken, läser någonstans mellan 2-8 sidor och så blir jag så trött att jag måste sova. Och just när jag fått upp ångan. Efter några dagar och veckor på detta sättet, känns det nästan meningslöst och läsa boken, för det blir sådana antiklimax. Så mitt veckomål blir att läsa ut boken och det någon annan stans än på sovrummet. Sedan får jag kanske tänka igenom om jag skall läsa om del två av boken, den som har varit så bra, fast orken inte funnits där.

Dagens frukt: Ett äpple, en mandarin, en banan, tre klyftor apelsin och några små bitar av två sorters melon.

Dagens klagomål: bussförbindelserna mellan bostaden och jobbet, de på bussbolaget har dragit in stadsbussen ifrån förorten jag bor i. Detta gör att man som passagerare får åka med landsortsbussarna istället. Detta går mycket dåligt. Bussarna är aldrig i tid, och är de i tid så missar man dem så fort. Ibland sätter de in extrabussar då de tror att mycket folk skall åka med dem ifrån förorten jag bor i. Ibland sätter de in två ibland en. Vid vissa tillfällen är extrabussarna jättefulla, andra gånger sitter det bara tre personer i bussen (man skulle alltså ha kunnat sätta in en taxi istället). Som ni märker funkar inget som det skall. Detta är dock en sak jag får klaga över, men eftersom det är ett stående problem borde jag inte klaga. Annars har det väll mest varit klagomål över vått golv på köket, men so what? det är ett resturangkök. Och på resturang blir det fort vått eller halt, det är en sak som man måste lära sig att inte klaga över. Så här är det skärpning, där med basta!

Baksteg och funderingar kring frukt

Igår och idag har jag haft två mindre bra dagar när det kommer till fruktfrågan. Igår åt jag ingen frukt alls, jag åt kladdkaka och fika som var osund och sa nej till frukt. Idag har jag faktiskt ätit två frukter redan en mandarin och ett äpple, men jag höll mig inte undan för delicato-kakorna. Men så vet jag också varför det gick snett idag. Då dagen har varit osedvanligt stressig och jag haft mycket och tänka på så verkar detta i sig vara en av mina triggers för att äta onyttigt. Igår däremot var det inte stressigt, jag skulle bara ha en utsvävningsdag, då jag visste att jag inte skulle klara av att inte äta fika på fågelmötet. Detta var ju inget bra men jag har nog lärt mig en hel del ändå.

Efter att bara ha ätit lite extra med frukt några få dagar, så verkar min kropp i alla fall i går tisdags varit detoxad. Jag gillade inte kakorna och det jag åt. Idag däremot när jag var vänjd till kakorna så var de goda och så vet jag att stressen verkligen gjorde sitt till. Stress ger mer sötsug och när jag blir stressig blir jag också extra hungrig. Så jag måste bli bättre på stresshantering.

När jag blir hungrig klagar jag också förvånansvärt mycket över att jag är hungrig.

Dock är jag överlycklig över mina nya jobbskor, det är sådana där foppatofflor fast i billighetsugåva och utan märke. Jag har inte haft ont i det vänstra knäet idag som tack för att jag bytte skor. YAY. Fast det återstår ju och se hur det känns efter några veckor då första dagen med nya skor sällan är en bra indikator för hur det egentiligen blir sedan.

Frukt och åter frukt och vikten av att borsta tänderna

Dagens frukter: Några skivor honungsmelon, en banan, ett äpple och ett päron.
Jag har faktiskt sagt nej till en kaka idag.
Har varit tvungen till att smaka lite på kladdkakesmet idag på jobbet, men det blev ytterst lite.
Inget enormt sötsug idag, därmeot en gedigen hunger!

Dags att komma in på ännu ett litet tema. Tandborstning!

Jag har under uppväxten haft 2 år helt fritt utan tandborstning, mer än dagen då jag skulle till tandläkaren. Denna tvåårsperiod minns jag inte helt när den startade, men den var under de smutsiga åren i mitt liv, mellan 8 och 12 års ålder. Mer än så vill jag inte gå in på just denna perioden i mitt liv. Det har faktiskt varit svårast för mig att ta kontrollen över tandborstningen, för jag har ett litet dilemma. Jag hatar nämligen tandkrämssmaken om den är för stark. Min förståelse för att all tandkräm måste smaka stark mint är tämligen liten. Jag fattar ju att tandkräm per se skall vara fräsh och lukta gott, men det finns ju fler sådana lukter och smaker: Eukalyptus, Citron, Lime, Fishermans Friend mint-lakrits och vattenmelon. Kanske gurka också är en fräsh smak och lukt. Jag har faktiskt hittat en tandkräm som smakar eukalyptus - Senseodyne Vital - så när jag använder den så blir det faktiskt fler morgonborstningar än arbetsdagar (de är frya till antalet). Fast den tandkrämen finns inte överallt, så jag får ibland köpa andra. Men målet är väll ändå att klara av att borsta tänderna oavsett tandkräm och dag. Så jag måste träna.

I dag har jag borstat tänderna på morgonen!

Har nog inte lagt märke till om jag klagat så mycket idag, fast jag tror att jag klagat ändå. Kanske har jag klagat lika mycket som andra dagar, eller så har jag haft en ganska bra dag i allmänhet och då märker jag inte om jag klagar. Men klaga det gör jag, för det säger folk till mig att jag gör. Måste nog vara mer skärpt här i detta område.