Ibland kommer det en ljud- och ljuskille till resturangen där jag jobbar. Idag slängde jag käft med honom om ljus. Frågade honom vad han höll på med, och då sa han att han satte upp ljus i meldifestivalens färger. Jag svarade något i stil med att det blir ju jättefint och att ljus är fint. Det höll han med om. Sedan frågade jag honom om han hade sett eller hört talas om Jean Michel Jarre, och då lös ögonen upp på denna ljud- och ljuskille. Det var som om han fick höra de magiska orden sim-salla-bim. Och så blev vi eniga om att Jean Michel Jarre var grym på ljus och har hur bra ljus som hellst på sina konserter! :-) Stort vackert leende på mina läppar blev det i alla fall!
Leende nummer två: Två av mina facebook-vänner kom förbi för en kort pratstund med mig på köket där jag jobbar. Dessa har jag aldrig träffat förrut. Och att de ändå tog sig tid och hälsa på mig, det gjorde mig mycket glad.
Leende nummer tre: Min sambo vill inte att jag skall träna. Först var det en himla massa argument som inte bet på mig. Sedan kom ett argument som bet på mig. Nämligen att han saknat mig mycket under denna stressiga vecka för min del, där jag nästan inte har varit hemma. Han vill alltså ha mig hemma istället för att jag skall ut på träning i morgon. Jag har också saknat min sambo i denna vecka. Tyvärr är jag så trött och sliten att jag inte kan uttrycka min glädje över att min sambo verkligen saknar mig så mycket och vill vara ihop med mig. Så just för tillfället så ler jag stort. Det och känna sig saknad av någon man tycker om, är ett stort kärlekstecken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar