Jag vet inte varför det känns som så. Jag har ju klarat av sådana här perioder förr. Men kanske är det årets värsta PMS som just varit i kombination med en allt för stark perfektionist innom mig. För när jag blir som mest målmedveten så blir jag också som mest rädd för att göra små misstag. Sådana som andra kanske inte ens blir sura för att jag gör.
Som idag på köket, jag tömde ur en hink med frityrolja, inget farligt med det, den var ju kall. Jag sölar lite på tallrikskanter, inget farligt med det heller, jag fick en ny uppgift att göra som innebar minimalt med sölande. Så varför kändes allt piss när chefen var snäll och bad andra städa upp hinken på govlet och gav söljobbet till en annan? Jo efteråt i en kort död minut på jobbet sa chefen att det berodde på en stark ansvarskänsla hos mig.
Detta betyder alltså att jag har viljan till att ta ansvar och också viljan till att verkligen hjälpa till och vara vuxen och ta ansvar. Men ibland kanske detta ansvar blir till perfektionism. Och ibland blir perfektionismen ett ok för tungt att bära helt själv. Så under några veckor tror jag det blir mer råd och hjälp till att göra mindre misstag för min del. Chefen sa nämligen att han hade varit dålig i att ge mig instruktioner för att hjälpa mig att klara av saker bättre. Kanske glömde han av att jag var praktikant? Eller så var det nog mitt eget fel, jag satsade friskt och vann bara hälften i jakten på att vara perfekt.
Att satsa friskt och vinna hälften är nog ett problem som många gör. Man vill så gärna lära sig allt på så kort tid som möjligt, man glömmer av att andra har både utbildning och erfarenhet. Något som man som praktikant många gånger saknar. Så varför tar man det inte lugnt då? Ser mer vad andra gör, provar och göra samma sak? Varför planerar man inte sin uppgift bättre? Jo man är stressad, vill för mycket och tänker för lite. Stirrigheten tar överhand.
Så vad ska jag göra då? Jo jag skall nog fråga mer om hjälp, Och deffenetivt inte bli rädd för att visa mig svag ibland. Det är ju när man visar sig lite svag som man får hjälp och utvecklas. Faktiskt så är det ju när man visar lite sårbarhet som man blir mänsklig och man lär sig också snabbare att göra rätt.
Och rätt det vill jag alltid göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar