Kanske är det något som är typiskt för människor som haft depressioner långa tider i livet, eller så är det bara jag som är rädd för att lyckas. Men jag upplever att jag ofta skapar negativa tankespiraler. Detta är ju något jag borde sluta med, för är det något som är förödande för den mentala hälsan så är det just och tänka negativt. Men jag vet också varför jag i likhet med många andra hamnar i en sådan här situation. Det kan faktiskt vara bekvämt och tänka negativt, det blir som en snuttefilt. På sistonde har min negativa tankesprial varit att jag känner mig jättetråkig. Förra negativa spiral var att ungdomsarbetslösheten gör att även jag inte kommer och få något jobb. En annan kan vara att jag med min bakgrund känner mig riktigt gammal. Ja jag har säkert haft flera negativa spiraler. Allt detta leder till att jag inte vågar sicka in något CV till något företag och fråga om de har en tjänst ledig, eller att jag kanske inte vågar satsa fulllt ut på att ha flera vänner.
Men nu till lösningen på mitt problem. Min sambo tycker jag skall bara låta tankarna fara igenom huvudet utan att jag lägger så mycket vikt på det. Den tanken som inte får näring, växer ju sig inte starkare utan försvinner bort efter ett tag. Kanske måste jag också skapa flera mantran i mitt liv som är positiva. Det är säkert mycket bättre att säga till sig själv: Jag är en passionerad ornitolog. Istället för att säga: Jag gillar fåglar, ett ganska nerdigt intresse som säkert många tycker är konstigt. Att faktiskt ta sig tiden till att sätta sig ner och fundera ut hur jag tänker på mig själv ur en mer positiv vinkel är nog det jag behöver. Ibland kanske det är så enkelt som att ta bort det negerande ordet i en mening så som: Jag gillar fåglar, det är lite nerdigt men jag gillar nerdiga intressen. Det låter ju mycket bättre än den negativa meningen lite längre upp i detta blogginlägg.
Men att skapa positiva mantran kan i början kännas väldigt konstigt, nästan löjligt. När man börjar med detta, skrattar man till, har svårt och säga det man skall säga och allt känns som en dum lögn. Men de negativa tankarna är ju en så mycket större och så mycket dummare lögn att bära på. Så starten får vara löjlig.
Nu skall jag försöka under en veckas tid och vara mer positiv, skaffa mantran att säga till spegelbilden. Helt enkelt börja med att konstatera att jag duger!
söndag 27 mars 2011
lördag 26 mars 2011
Mina bästa träningstips
Jag hör ofta av min sambo att jag är duktig och att han är stolt över att jag tränar så mycket och har hållt igång så länge. Medans andra trappar ner, eller bara helt enkelt slutar och träna, så gör inte jag det. Så vad är det som motiverar mig till att träna och hur blir jag så uthållig?
Mitt första tips är att skaffa sig ett mantra, ungefär som en cirkelargumentation. Detta mantra kan se ut hur som helst. Mitt är: Om jag inte tränar så får jag ont, får jag ont så blir jag ledsen, tränar jag inte så blir jag deprimerad, allt leder till en nedåtgående spiral mot ont i kroppen och djupa depressioner. Ja ni ser själva, det går ju inte att inte träna med detta mantra i huvudet. Det finns ju inget positivt med att inte träna.
Det andra tipset är att försöka variera träningen så gott det går. Ja, alla andra säger detta också, men det stämmer verkligen. Skall man träna flera gånger i veckan gäller det att träningen ser olika ut från träningsdag till träningsdag. Man skall inte gå promenader varje dag år ut och år in, det kan man göra i en fas då man skall börja träna, för att kroppen skall vänja sig vid den ökade aktiviteten. När fysisk aktivitet är en del av din vardag, gäller det snabbt att hitta på alternativ till promenaderna. Börja på Friskis & Svettis, eller gå till det nämrsta gymmet. Kanske vill du börja simma två dagar i veckan. Jag vill inte styra vilka aktiviteter du gör, men glöm inte av att hitta ett grundprogram för några enkla styrkeövningar för bålstabiliteten. Du skall trots allt stå, gå, sitta och orka med att hålla ryggen upprätt mycket under dagen.
Tredje tipset - som också gäller när du har kommit en bit på vägen - är att verkligen utmana dig själv. Att tävla mot sig själv i små doser gör att självförtroendet ökar och du känner dig duktig efteråt. Simmar du en halvtimme två gånger i veckan, kanske du skall räkna hur många längder du simmar och lägga på två längder till, och försöka simma under samma tid. Är du i gymmet skall du kanske börja testa armhävningar på tå. Håller du på med jympa, kanske du skall testa och springa under springlåten, om du brukar gå under denna låt. Du kommer säkert på något du kan tävla med dig själv över.
Fjärde tipset, är kort och gott, gillar du promenader och har detta som favorit, ta en av dagarna i veckan och promenera i en annan miljö. Åk till en skog i närheten, eller gå runt en sjö med de bästa promenadmöjligheterna.
Femte tipset är också ganska kortfattat. Kör du fast, försök och hitta en träningskompis eller börja blogga. I och med att du pratar om träningen med någon träningskompis, bloggar om det eller pratar om det på jobbet så triggar du dig själv i att låta som en hurtbulle som gillar och röra på sig, det är ju din livsstil. Och var lyhörd för tips och trix ifrån din omgivning, kanske är det någon som gillar något du själv aldrig testat, testa då i sådana fall. Ta för dig, var inte rädd. Det och vid något enstaka tillfälle göra undantag ifrån ditt eget upplägg kan vara den lilla gnista som gör att du orkar vidare i ditt eget upplägg!
Sist men inte minst, tips nummer sex. Lägg in träningen i ditt schema, har du barn, ta med dem på dina aktiviteter, i bästa fall lär du ditt eget barn att simma (du sparar pengar igenom att ditt barn slipper gå i simskola), cyklar du ihop med ditt barn kan ni ta med kikaren eller en fika och ha mysstund. Hitta alla ursäkter som finns på just din karta för att den fysiska aktiviteten blir av!
Lycka till!
Mitt första tips är att skaffa sig ett mantra, ungefär som en cirkelargumentation. Detta mantra kan se ut hur som helst. Mitt är: Om jag inte tränar så får jag ont, får jag ont så blir jag ledsen, tränar jag inte så blir jag deprimerad, allt leder till en nedåtgående spiral mot ont i kroppen och djupa depressioner. Ja ni ser själva, det går ju inte att inte träna med detta mantra i huvudet. Det finns ju inget positivt med att inte träna.
Det andra tipset är att försöka variera träningen så gott det går. Ja, alla andra säger detta också, men det stämmer verkligen. Skall man träna flera gånger i veckan gäller det att träningen ser olika ut från träningsdag till träningsdag. Man skall inte gå promenader varje dag år ut och år in, det kan man göra i en fas då man skall börja träna, för att kroppen skall vänja sig vid den ökade aktiviteten. När fysisk aktivitet är en del av din vardag, gäller det snabbt att hitta på alternativ till promenaderna. Börja på Friskis & Svettis, eller gå till det nämrsta gymmet. Kanske vill du börja simma två dagar i veckan. Jag vill inte styra vilka aktiviteter du gör, men glöm inte av att hitta ett grundprogram för några enkla styrkeövningar för bålstabiliteten. Du skall trots allt stå, gå, sitta och orka med att hålla ryggen upprätt mycket under dagen.
Tredje tipset - som också gäller när du har kommit en bit på vägen - är att verkligen utmana dig själv. Att tävla mot sig själv i små doser gör att självförtroendet ökar och du känner dig duktig efteråt. Simmar du en halvtimme två gånger i veckan, kanske du skall räkna hur många längder du simmar och lägga på två längder till, och försöka simma under samma tid. Är du i gymmet skall du kanske börja testa armhävningar på tå. Håller du på med jympa, kanske du skall testa och springa under springlåten, om du brukar gå under denna låt. Du kommer säkert på något du kan tävla med dig själv över.
Fjärde tipset, är kort och gott, gillar du promenader och har detta som favorit, ta en av dagarna i veckan och promenera i en annan miljö. Åk till en skog i närheten, eller gå runt en sjö med de bästa promenadmöjligheterna.
Femte tipset är också ganska kortfattat. Kör du fast, försök och hitta en träningskompis eller börja blogga. I och med att du pratar om träningen med någon träningskompis, bloggar om det eller pratar om det på jobbet så triggar du dig själv i att låta som en hurtbulle som gillar och röra på sig, det är ju din livsstil. Och var lyhörd för tips och trix ifrån din omgivning, kanske är det någon som gillar något du själv aldrig testat, testa då i sådana fall. Ta för dig, var inte rädd. Det och vid något enstaka tillfälle göra undantag ifrån ditt eget upplägg kan vara den lilla gnista som gör att du orkar vidare i ditt eget upplägg!
Sist men inte minst, tips nummer sex. Lägg in träningen i ditt schema, har du barn, ta med dem på dina aktiviteter, i bästa fall lär du ditt eget barn att simma (du sparar pengar igenom att ditt barn slipper gå i simskola), cyklar du ihop med ditt barn kan ni ta med kikaren eller en fika och ha mysstund. Hitta alla ursäkter som finns på just din karta för att den fysiska aktiviteten blir av!
Lycka till!
Första veckan med nya träningsupplägget
Jaha, då var första veckan med nya upplägget för gymträning till ända. Det har väll varit veckans huvudmål att klara av hela upplägget för och verkligen känna hur det känns. Och jo då allt verkar faktiskt vara superbra. Bäst av allt är att träningen blir mer varierad då jag inte kör hela kroppen varje gång jag är nere. Och jo då, jag känner mig lika vältränad efteråt på vägen hem som förrut med gamla schemat. Idag är det min tredje dag på träningsschemat, vilket betyder hela kroppen skall tränas. Och jag har nog aldrig trott att jag skulle känna mig så trött och sliten efter ett pass. Men det är helt underbart. Det absolut bästa med det nya upplägget är nog att under vardagarna blir träningspassen kortare och jag orkar med resten av livet lite enklare. Trots att dessa vardagar faktiskt inte känns nämnvärt lättare.
Annars tycker jag att det skall bli spännande och se hur det går. Jag borde nog köra gym i flera veckor nu så att jag verkligen får känna skilnaden och kanske också ser att jag blir både starkare och får mindre ont.
Redan nästa vecka tror jag att jag skall boka en gyminstruktion med samma tjej som jag fick i söndags, hon känns seriös och jag tror jag behöver lite småjusteringar i min hållning - speciellt i sittande rodd maskinen, den är supersvår!
Annars tycker jag att det skall bli spännande och se hur det går. Jag borde nog köra gym i flera veckor nu så att jag verkligen får känna skilnaden och kanske också ser att jag blir både starkare och får mindre ont.
Redan nästa vecka tror jag att jag skall boka en gyminstruktion med samma tjej som jag fick i söndags, hon känns seriös och jag tror jag behöver lite småjusteringar i min hållning - speciellt i sittande rodd maskinen, den är supersvår!
Trött på dåliga nyheter
Jag vet inte om jag är ensam. Men just nu klagar jag mest över faktumet att det inte finns tillräckligt mycket goda nyheter i media. Visst - Libyens krig mot Kardaffi, Fukusihmas kamp mot klockan för att få kontroll över kärnkraften och huruvida det norska partiet Fremskrittspartiets ledning viste om att en av topparna hade sex med mindreårig för några år sedan - allt detta som vi ser i media är väldigt viktigt. Men jag vill också ha lika viktiga nyheter av det positiva slaget. Och då menar jag inte enbart nöjesnyheter á là vem som vinner Let's Dance och vem som är mest sexy i år. Det jag vill veta är om det tillkommer nya beslut som gör livet enklare för oss som medborgare, mer fokus kring vårtecken över hela landet och mera exempel på att godheten också finns där ute.
Det behöver inte bli anektotiskt och gulligt bara för att vi får mer positiva nyheter. Det att några brandmän räddade en katt ifrån ett träd, eller att tre grannar byggt en koja åt barnen är inte det jag vill åt heller. Visst dessa nyheter är roliga och kryddar tillvaron med positiva känslor. Men jag vägrar och tro att det inte skulle finnas stora viktiga saker av det positiva slaget som är lika omvälvande som ett krig.
Visst, revolutionen i norra afrika är positiv i sig själv. Att de vill ha demokrati även i dessa länder är enbart till gagn för oss andra. Att den goda nyheten får fula fläckar på sig pga dumbommen Kardaffi skall väll inte ta bort fokuset på det positiva. Men tyvärr gör han det, den korkade Kardaffi.
Jag uppmanar därför media till att skriva mer nyheter av positiv art. Och jobba hårdare för att inte anekdotifiera all godhet.
Det behöver inte bli anektotiskt och gulligt bara för att vi får mer positiva nyheter. Det att några brandmän räddade en katt ifrån ett träd, eller att tre grannar byggt en koja åt barnen är inte det jag vill åt heller. Visst dessa nyheter är roliga och kryddar tillvaron med positiva känslor. Men jag vägrar och tro att det inte skulle finnas stora viktiga saker av det positiva slaget som är lika omvälvande som ett krig.
Visst, revolutionen i norra afrika är positiv i sig själv. Att de vill ha demokrati även i dessa länder är enbart till gagn för oss andra. Att den goda nyheten får fula fläckar på sig pga dumbommen Kardaffi skall väll inte ta bort fokuset på det positiva. Men tyvärr gör han det, den korkade Kardaffi.
Jag uppmanar därför media till att skriva mer nyheter av positiv art. Och jobba hårdare för att inte anekdotifiera all godhet.
fredag 25 mars 2011
Ibland kan man göra ingenting åt ting
Idag skulle det ha varit Ugglelysning om det hade varit fint väder. Men nu är det tyvärr så att det blåser för mycket. Och om det skulle finnas ugglor i skogen så skulle de inte höras. Detta beror nog på två olika anledningar. Dels blåser det så det viner i träden, och detta överröstar ugglorna och dels beror det på att står vi i fel vinkel så känner ugglorna av oss på lukten och då vill de inte hoa.
Så vad gör man? Jo man stannar hemma ännu en fredags kväll. Det känns jättetrist att inte få göra något jätteroligt som jag sett fram emot länge. Men å andra sidan har jag blivit så gammal att jag lärt mig att inte bry mig så himla mycket. För visst kan man bli besviken och lite småarg. Men skall man använda alla krafter på att förbanna vädret så orkar man inget annat just som man är arg och sur. Därför måste man ibland rycka på axlarna och gå vidare, även om man känner sig snopen.
Hur som helst så kommer det flera dagar under våren med många spännande utflykter. Så då får jag se fram emot dem istället.
Hoppsan sa, ibland kan man göra ingenting åt ting!
Så vad gör man? Jo man stannar hemma ännu en fredags kväll. Det känns jättetrist att inte få göra något jätteroligt som jag sett fram emot länge. Men å andra sidan har jag blivit så gammal att jag lärt mig att inte bry mig så himla mycket. För visst kan man bli besviken och lite småarg. Men skall man använda alla krafter på att förbanna vädret så orkar man inget annat just som man är arg och sur. Därför måste man ibland rycka på axlarna och gå vidare, även om man känner sig snopen.
Hur som helst så kommer det flera dagar under våren med många spännande utflykter. Så då får jag se fram emot dem istället.
Hoppsan sa, ibland kan man göra ingenting åt ting!
onsdag 23 mars 2011
Några leenden till i livet!
1) Idag hörde jag grönfinken.
2) Att jag faktiskt går och längtar till nyheten om barn i kungahuset. Jag vill att Victoria och Daniel skall bli föräldrar snart. Nej jag är väll inte royalist men det är trevligt med kungliga barn.
3) Solen - behöver jag säga mera?
4) Leif GW Perssons moments i Veckans brott när han säger något kul och kommer på sig själv med att han sa något kul. I detta hushåll kallar vi dessa tillfällen för ett Leif-moment!
5) Att det på fredag blir Ugglelysning! YAY. Som jag har längtat. Hoppas vädret blir bra!
Ja men några blev det i alla fall!
2) Att jag faktiskt går och längtar till nyheten om barn i kungahuset. Jag vill att Victoria och Daniel skall bli föräldrar snart. Nej jag är väll inte royalist men det är trevligt med kungliga barn.
3) Solen - behöver jag säga mera?
4) Leif GW Perssons moments i Veckans brott när han säger något kul och kommer på sig själv med att han sa något kul. I detta hushåll kallar vi dessa tillfällen för ett Leif-moment!
5) Att det på fredag blir Ugglelysning! YAY. Som jag har längtat. Hoppas vädret blir bra!
Ja men några blev det i alla fall!
En vit månad - på godisfronten
Ja alla som har levt ett tag och inte bott under en sten vet vad en vit månad är. Det är ju när någon tycker den druckit för mycket alkohol ett tag och skall hålla sig nykter en månad. Jag tycker ofta att detta är första lilla beviset på insikt om problem med alkohol hos den som tar en vit månad. Man vill testa ett liv utan men vågar inte ta hela beslutet om att slopa alkoholen totalt. Den vita månaden blir på så sätt ett alibi för att man vill göra en förändring men inte leva nyktert hela livet. Jag kan förstå om man sedan efter den vita månaden kan leva ett liv med mer måttliga mängder att den vita månaden var bra och fungerade. Men skulle det gamla livet vända tillbaka allt för fort tycker jag faktiskt att man skall överväga om man har riktiga problem och fundera om nykterismen är en väg att gå.
I mitt fall blir det en vit månad när det kommer till godis, choklad och delikato-kakor. Allt som är sött och utan några som helst vitaminer i sig går helt bort. Jag tror också sylt och risi-frutti skall gå bort. Till andra tveksamheter som yoghurt med tillsatt socker och juice får jag ta ställning till då det uppstår.
Den enda gång det är tillåtet att smaka på något sött är om jag står och tillagar något på jobbet och måste göra kvalitetskontroll. Men då skall det enbart bli det minsta lilla smakprovet som går och få till. Och om så skulle gå att jag också spottar ut smakprovet efteråt. Som en sann vinprovare alltså! Man kan ju inte jobba på resturang och inte göra smaktester. Så någon lösning måste det finnas. Denna tror jag skall gå bra.
Så jag började i måndags och skall hålla på fram tills påsk.
I denna vecka har jag enbart gjort ett minimalt smaktest på lemoncurd jo jobbet!
Ja jag inser att jag faktiskt har ett problem med sötsaker och att jag måste göra något radikalt. Fungerar inte detta med vit månad så får vi se hur det blir efteråt. Om jag skall hålla mig till denna stränga regim år efter år!
I mitt fall blir det en vit månad när det kommer till godis, choklad och delikato-kakor. Allt som är sött och utan några som helst vitaminer i sig går helt bort. Jag tror också sylt och risi-frutti skall gå bort. Till andra tveksamheter som yoghurt med tillsatt socker och juice får jag ta ställning till då det uppstår.
Den enda gång det är tillåtet att smaka på något sött är om jag står och tillagar något på jobbet och måste göra kvalitetskontroll. Men då skall det enbart bli det minsta lilla smakprovet som går och få till. Och om så skulle gå att jag också spottar ut smakprovet efteråt. Som en sann vinprovare alltså! Man kan ju inte jobba på resturang och inte göra smaktester. Så någon lösning måste det finnas. Denna tror jag skall gå bra.
Så jag började i måndags och skall hålla på fram tills påsk.
I denna vecka har jag enbart gjort ett minimalt smaktest på lemoncurd jo jobbet!
Ja jag inser att jag faktiskt har ett problem med sötsaker och att jag måste göra något radikalt. Fungerar inte detta med vit månad så får vi se hur det blir efteråt. Om jag skall hålla mig till denna stränga regim år efter år!
Gyminstruktion med mersmak
I söndags var jag på gyminstruktion på friskis. Jag fick tid klockan 2 och kom dit några få minuter för sent. Detta berodde på att jag hade varit på fågelskådning innan på en fågelmatning. Men det gjorde inget att komma för sent. 5 minuter för sent är ganska lite tycker jag.
Men så fick jag mitt nya program med ett helt nytt upplägg. Jag tränar tre gånger i veckan så här kommer mitt upplägg. På dag 1 blir det ben och bålstyrka. Dag 2 blir det armar och bålstyrka. Och dag 3 blir det hela kroppen där dag ett och dag två läggs ihop. Då dag tre för min del är på lördagar så kommer detta passa mig utmärkt. För då har jag extra energi att orka med hela kroppen.
Så igår tisdags så var det första dagen med nya upplägget. Och jisses vad jag tyckte det var både utmanande och jobbigt. Men ändå kul. Jag kände mig vältränad efteråt och var ganska trött. Så nog gjorde jag mycket rätt ändå. Nu skall det bli jättespännande att träna imorgon och bara köra armar och bålstyrka. Alltid när man kör med ett nytt upplägg så känns det ovant ibörjan. Så det att "glömma" armarna igår var lite konstigt, jag fuskade genom att göra armhävningar. Hihi! Men det blir säkert jättebra till slut, när hela schemat satt sig och det blir resultat.
Men så fick jag mitt nya program med ett helt nytt upplägg. Jag tränar tre gånger i veckan så här kommer mitt upplägg. På dag 1 blir det ben och bålstyrka. Dag 2 blir det armar och bålstyrka. Och dag 3 blir det hela kroppen där dag ett och dag två läggs ihop. Då dag tre för min del är på lördagar så kommer detta passa mig utmärkt. För då har jag extra energi att orka med hela kroppen.
Så igår tisdags så var det första dagen med nya upplägget. Och jisses vad jag tyckte det var både utmanande och jobbigt. Men ändå kul. Jag kände mig vältränad efteråt och var ganska trött. Så nog gjorde jag mycket rätt ändå. Nu skall det bli jättespännande att träna imorgon och bara köra armar och bålstyrka. Alltid när man kör med ett nytt upplägg så känns det ovant ibörjan. Så det att "glömma" armarna igår var lite konstigt, jag fuskade genom att göra armhävningar. Hihi! Men det blir säkert jättebra till slut, när hela schemat satt sig och det blir resultat.
fredag 18 mars 2011
Ibland är ens egna bekymmer små
Ja. Det känns just så i livet för tillfället. Att ha en kalender uppsatt på kylskåpet för att hålla koll på om jag äter frukt eller godis och leta leenden i vardagen, verkar så små i dessa dagar.
Jag tänker naturligtvis på jordbävningen och tzunamin i Japan. Kanske blir det värsta naturkatastrofen i mannaminne. Inte bara jordbävning har de fått utan en tzunami utan dess like, sedan händer det som inte får ske. Fyra reaktorer står och får nästan härdsmälta. När jag var 4 år så var det en reaktor i Tjernobyl som fick härdsmälta. Nu är det alltså fyra på en gång och de stackars Japanerna har en kamp emot klockan för att inte de skall få en Tjernobyl gånger 4. Det är ju nästan så att man gråter vid tanken.
Att mina egna problem sätts i perspektiv emot detta tycker jag enbart är sunt. För nog är det så att vi alla till mans och kvinns behöver stanna upp och tänka till lite då och då över vad vi gör och vad vi klagar över. Hade en av tvättmaksinerna krånglat idag, är jag inte säker på att jag orkat klaga. Det känns liksom inte lika beklagansvärt längre för tillfället. Kanske är det just vid sådana här tillfällen man skall stanna upp och ta bättre vara på de man verkligen älskar. Skicka ett extra sms till någon man gillar och berätta just detta. Visa sin tacksamhet. Ta tillfället i akt och verkligen visa sin uppskattning. Eller så kanske vi bara skall bli lite duktigare på att lysna på hur grannen mår om vi frågar hur den mår. Ja ni förstår vad jag menar.
Jag själv hade ett samtal med min kvinna på kommunen i veckan. Hon sa något om EGO vs Ditt sanna jag. Har man många krav på sig, håller man hela tiden på och gnäller på sig själv eller är elak med sig själv så matar man sitt EGO. Slutar man upp med det och istället bara försöker vara mer i nuet, då matar man sitt sanna jag. Jag vet fortfarande inte hur jag skall ställa mig till denna information. Men det väcker en hel del spännande tankar.
Men just nu går mina tankar för det mesta till de stackars Japanerna och de stackarna i Libyen som har den värsta knasbollen till ledare i Kardaffi. Världen är ibland lite för påträngande för att man skall orka tänka helt och hållet på sig själv. Och det är kanske just vid sådana här tillfällen som dina och mina målsättningar går som bäst. För mina egna målsättningar har faktiskt fungerat bättre under denna katastroftid.
Jag tänker naturligtvis på jordbävningen och tzunamin i Japan. Kanske blir det värsta naturkatastrofen i mannaminne. Inte bara jordbävning har de fått utan en tzunami utan dess like, sedan händer det som inte får ske. Fyra reaktorer står och får nästan härdsmälta. När jag var 4 år så var det en reaktor i Tjernobyl som fick härdsmälta. Nu är det alltså fyra på en gång och de stackars Japanerna har en kamp emot klockan för att inte de skall få en Tjernobyl gånger 4. Det är ju nästan så att man gråter vid tanken.
Att mina egna problem sätts i perspektiv emot detta tycker jag enbart är sunt. För nog är det så att vi alla till mans och kvinns behöver stanna upp och tänka till lite då och då över vad vi gör och vad vi klagar över. Hade en av tvättmaksinerna krånglat idag, är jag inte säker på att jag orkat klaga. Det känns liksom inte lika beklagansvärt längre för tillfället. Kanske är det just vid sådana här tillfällen man skall stanna upp och ta bättre vara på de man verkligen älskar. Skicka ett extra sms till någon man gillar och berätta just detta. Visa sin tacksamhet. Ta tillfället i akt och verkligen visa sin uppskattning. Eller så kanske vi bara skall bli lite duktigare på att lysna på hur grannen mår om vi frågar hur den mår. Ja ni förstår vad jag menar.
Jag själv hade ett samtal med min kvinna på kommunen i veckan. Hon sa något om EGO vs Ditt sanna jag. Har man många krav på sig, håller man hela tiden på och gnäller på sig själv eller är elak med sig själv så matar man sitt EGO. Slutar man upp med det och istället bara försöker vara mer i nuet, då matar man sitt sanna jag. Jag vet fortfarande inte hur jag skall ställa mig till denna information. Men det väcker en hel del spännande tankar.
Men just nu går mina tankar för det mesta till de stackars Japanerna och de stackarna i Libyen som har den värsta knasbollen till ledare i Kardaffi. Världen är ibland lite för påträngande för att man skall orka tänka helt och hållet på sig själv. Och det är kanske just vid sådana här tillfällen som dina och mina målsättningar går som bäst. För mina egna målsättningar har faktiskt fungerat bättre under denna katastroftid.
söndag 13 mars 2011
Några leenden i vardagen!
Jag fortsätter och leta stunder då jag kan le. Här kommer några saker som får munnen till att le.
1) Jag ler bara jag tänker på det faktum att jag lärde mig uttala "ornithologist" på Engelska via en Bond-film. Jepp det var Pierce Brosnan som sa det. Så Pierce Brosnan har lärt mig uttala ett ord!
2) Att jag nu för tiden är starkare än jag någonsin varit på gymmet. Jippie jag gillar detta med att bli stark.
3) Mina två små råttor. De är så söta, snälla och roliga. Att två så små varelser skall ge en så mycket glädje tillbaka. Det är trevligt,
4) Det faktum att sambon har spelat in två fågeldokumentärer till mig i denna vecka som jag skall se på snart. De verkar hur fina som hellst!
Nu tycker jag att du som läser denna blogg skall ta dig tid till att leta upp fyra saker som fått dig att le under de senaste dagarna! Det är bra och tänka tillbaka på dessa stunder!
1) Jag ler bara jag tänker på det faktum att jag lärde mig uttala "ornithologist" på Engelska via en Bond-film. Jepp det var Pierce Brosnan som sa det. Så Pierce Brosnan har lärt mig uttala ett ord!
2) Att jag nu för tiden är starkare än jag någonsin varit på gymmet. Jippie jag gillar detta med att bli stark.
3) Mina två små råttor. De är så söta, snälla och roliga. Att två så små varelser skall ge en så mycket glädje tillbaka. Det är trevligt,
4) Det faktum att sambon har spelat in två fågeldokumentärer till mig i denna vecka som jag skall se på snart. De verkar hur fina som hellst!
Nu tycker jag att du som läser denna blogg skall ta dig tid till att leta upp fyra saker som fått dig att le under de senaste dagarna! Det är bra och tänka tillbaka på dessa stunder!
Min målsättning om godisstopp har inte varit mätbar!
Jepp, jag har inte gjort det möjligt till att på ett enkelt sätt se när jag äter godis och när jag äter frukt. Så nu har jag gjort en enkel kalender och satt upp den på kylskåpet. Där F skall stå för frukt och G stå för godis. Nu kommer jag inte undan så lätt. Så nu är jag nog ett steg närmare målet.
Det att sätta kalendern på kylskåpet ger också en möjlighet för sambon att kontrollera mig. Detta är ju också en sporre i att göra rätt för mig!
Nu här nog målsättningen SMART!
Det att sätta kalendern på kylskåpet ger också en möjlighet för sambon att kontrollera mig. Detta är ju också en sporre i att göra rätt för mig!
Nu här nog målsättningen SMART!
fredag 11 mars 2011
En helsikkes vecka!
Ja. Tvättstugans tider har förstört hela veckan för min del. Jag har haft tvättider på måndag och onsdag mellan 22:00 och 24:00 och blivit hur trött som hellst med tanke på minskad sömn. Som om inte detta vore nog, så har jag fått tvättid mellan 22:00 och 24:00 nu på söndag också. Jag får rubbad sömn, blir jätterubbad till sinnet och det resulterar till att jag blir dyster. Jag hatar det. Men tanken på orena kläder än nästan snäppet värre. Vad skall jag ha på mig om jag inte har rena kläder?
Sedan har jag märkt av att enbart ha gym på schemat inte ger så mycket. Jag är fortfarande sockerberoende. Förrut för ca 4 månader sedan, när promenader var på mitt schema under de flesta av veckans resterande dagar (de som inte spenderades på friskis) så hade jag inte lika stort sug efter socker och kakor. Så jag måste deffenetivt återinsätta promenader på mitt schema. Jag har ingen kondition kvar. Jag gick på ett ryggpass igår på friskis, och orkade nästan inget. Det är skrämmande. Så jag skall börja med att ta en promenad som är kortare än jag brukar gå. Den vanliga Leelene-rundan i Bredsand är på 6,3 km och tar lite drygt en timme. Jag skall korta ner denna med kanske upp emot 2 km och se hur knana mår av det. Tiden jag spenderar på att gå borde då bli mellan 40 minuter och 45 minuter. Och kanske är det så pass mycket att jag blir nöjd ändå så här i starten. Och så slipper jag Akzo Nobels skumma lukt i Svartvik. Ja, jag vet inte vad de producerar där borta, men Findus fiskgratäng det luktar det. Jag vet inte om det är till fördel för fabriken eller om det skall ses som ett dåligt omdömme för Findus. Hur som hellst, jag som gillat denna fiskgratäng, vill numera aldrig äta denna fiskgratäng.
Sedan måste jag påpeka att för lite sömn också leder till ökat sockersug. Jag har ätit så mycket delicatogrejjer denna vecka att jag verkligen skäms inför mig själv. Fattar inte. Känner mig som värsta hetsäterskan, nästan som om jag måste söka psykolog för problemet!
Sedan har jag märkt av att enbart ha gym på schemat inte ger så mycket. Jag är fortfarande sockerberoende. Förrut för ca 4 månader sedan, när promenader var på mitt schema under de flesta av veckans resterande dagar (de som inte spenderades på friskis) så hade jag inte lika stort sug efter socker och kakor. Så jag måste deffenetivt återinsätta promenader på mitt schema. Jag har ingen kondition kvar. Jag gick på ett ryggpass igår på friskis, och orkade nästan inget. Det är skrämmande. Så jag skall börja med att ta en promenad som är kortare än jag brukar gå. Den vanliga Leelene-rundan i Bredsand är på 6,3 km och tar lite drygt en timme. Jag skall korta ner denna med kanske upp emot 2 km och se hur knana mår av det. Tiden jag spenderar på att gå borde då bli mellan 40 minuter och 45 minuter. Och kanske är det så pass mycket att jag blir nöjd ändå så här i starten. Och så slipper jag Akzo Nobels skumma lukt i Svartvik. Ja, jag vet inte vad de producerar där borta, men Findus fiskgratäng det luktar det. Jag vet inte om det är till fördel för fabriken eller om det skall ses som ett dåligt omdömme för Findus. Hur som hellst, jag som gillat denna fiskgratäng, vill numera aldrig äta denna fiskgratäng.
Sedan måste jag påpeka att för lite sömn också leder till ökat sockersug. Jag har ätit så mycket delicatogrejjer denna vecka att jag verkligen skäms inför mig själv. Fattar inte. Känner mig som värsta hetsäterskan, nästan som om jag måste söka psykolog för problemet!
söndag 6 mars 2011
Tvättstugan - jag spyr galla över skiten!
Faan också. Nu var verkligen båtten nådd. Mina två maskiner funkar inte, när jag frågar de andra två som tvättar samtidigt som mig, så har de var sin maskin som inte funkar. Alltså i en tvättstuga med 9 maskiner så funkar i bästa fall bara 5 maskiner. Jag kan knappt fatta hur dålig stil det är. Mina två maskiner hade ingen ström, även om strömbrytarna var på. Och tittade jag i tvättmedelsfacken så fanns det tvättmedel kvar där. Ett mycket självklart tecken på att de inte kommer och fungera om de får ström i sig.
En gång när jag tog bussen ner till där jag bor överhörde jag ett samtal mellan några tonnåringar. De spydde galla över Bredsand, de sa "jävla tattarhåla". Den kvinna jag pratade med idag nere i tvättstugan hade hört någon kalla Bredsand för "Lilla afrika". Alltså det bostadsbolag jag bor i skiter fullständigt i allt. De tar in bidragstagare och invandrare och bedriver big buisness på detta sätt. De gör minimalt med underhåll. Det tog dem mellan ett halvår till ett år att köpa in en ny tvättmaskinslucka till en maskin som kostade 2000 kr. Maskinerna är säkert 15 år gamla och kommer aldrig mer och fungera bra. Bostadbolaget gör alltså buisness i att se till att reparera minst möjligt och se till att ha en så kraftig rotation på inflyttande och utflyttande att snart ingen vill bo här.
Jag fattar inte hur skit det är. Bostadsbolaget "Din Bostad" skyller sedan på användarna när maskinerna inte fungerar. Men hur skall de fungera då? Informationen om hur maskinerna fungerar är på näst intill obegriplig svenska. Tvättreglerna står på Svenska, Engelska och Arabiska. De som bor här är ifrån Somalia, några asiatiska länder i öst och andra afrikanska länder, i tillägg till oss svenskar. Så att alla dessa skall kunna läsa de tre språken som jag nyss nämde är ju ett skämt. Det borde vara på Somali, Tailänska och eventuellt Franska och Spanska. Bostadsbolaget borde också skicka ut tvättreglerna tillsammans med avtalet då man skriver på att man skall bo här. Men det gör de inte.
Jag vill inte skylla allt fel på oss användare, inte ens på invandrarna. Ingen svensk bryr sig om att städa och göra något heller. De som det däremot är fel på är Din Bostad. Har aldrig varit med om något sämre bolag och hyra lägenhet hos!
En gång när jag tog bussen ner till där jag bor överhörde jag ett samtal mellan några tonnåringar. De spydde galla över Bredsand, de sa "jävla tattarhåla". Den kvinna jag pratade med idag nere i tvättstugan hade hört någon kalla Bredsand för "Lilla afrika". Alltså det bostadsbolag jag bor i skiter fullständigt i allt. De tar in bidragstagare och invandrare och bedriver big buisness på detta sätt. De gör minimalt med underhåll. Det tog dem mellan ett halvår till ett år att köpa in en ny tvättmaskinslucka till en maskin som kostade 2000 kr. Maskinerna är säkert 15 år gamla och kommer aldrig mer och fungera bra. Bostadbolaget gör alltså buisness i att se till att reparera minst möjligt och se till att ha en så kraftig rotation på inflyttande och utflyttande att snart ingen vill bo här.
Jag fattar inte hur skit det är. Bostadsbolaget "Din Bostad" skyller sedan på användarna när maskinerna inte fungerar. Men hur skall de fungera då? Informationen om hur maskinerna fungerar är på näst intill obegriplig svenska. Tvättreglerna står på Svenska, Engelska och Arabiska. De som bor här är ifrån Somalia, några asiatiska länder i öst och andra afrikanska länder, i tillägg till oss svenskar. Så att alla dessa skall kunna läsa de tre språken som jag nyss nämde är ju ett skämt. Det borde vara på Somali, Tailänska och eventuellt Franska och Spanska. Bostadsbolaget borde också skicka ut tvättreglerna tillsammans med avtalet då man skriver på att man skall bo här. Men det gör de inte.
Jag vill inte skylla allt fel på oss användare, inte ens på invandrarna. Ingen svensk bryr sig om att städa och göra något heller. De som det däremot är fel på är Din Bostad. Har aldrig varit med om något sämre bolag och hyra lägenhet hos!
lördag 5 mars 2011
Kräftgång i verkligheten
Ibland kan det kännas som om livet går i kräftgång. Ja tiden går och går och det enda du gör är att förflytta dig sidolängs. Med andra ord allt är som vanligt, vardagslunken fortskrider och du är inte sugen på vardagslunk för tillfället. Du vill ha något extra. Men får man det där lilla extra då? Nja, egentligen inte.
I veckan har jag suttit som flugan på väggen på baren till resturangen där jag jobbar. Testat på alkoholfria drinkar - och jo då de var supergoda, så killarna i baren skall ha all cred de kan få de är experter - och sett en hel del kändisar. Detta fick väll mig till att ifrågasätta allt i tillvaron, något som inte alltid leder någon vart. Jag kommer aldrig att bli en artist, dels sjunger jag för dåligt, dels är jag inte nyskapande, jag är heller inte supersnygg eller har det lilla extra som skall till för att lyckas. Så jag får leka Morten Harket i lägenheten och inse mina begränsningar.
Jag vet att det är lättast att tycka om sin egen situation i tillvaron och göra det bästa utav den. Men ibland tror jag nog faktiskt att Barbara Ehrenreich har rätt. I debatten kring lyckoindustrin så sågar hon alla dessa Mia Törnbloms och Dr Phils runt omkring med fotknölarna. Hon tycker det är motbjudande och säga till cancersjuka att de skall älska sin situation och se det som en gåva. Det hon också menar är att utan en känsla av vanmakt, irritation, vilja till förändring så finns det inget att sträva efter. Detta låter som en vesäntlig sanning. För visst kan man som jag skrev i ett tidigare blogginlägg lära sig att livet är OK, men glömmer man av att kämpa i motvind så blir livet kanske bara sämre. Det att ha mål i livet skapar mening, och målsättningen kan vara att gå ifrån en dålig situation till att få ett bättre liv. Så drömmar är viktiga att ha. Utan dem så blir man ingen vinnare.
Så vad är mina drömmar för tillfället? De är nog ganska basic. Att få en vanlig inkomst, att slippa gå på bidrag ifrån försäkringskassan. Jag menar inte att jag vill bli rik. Det enda jag vill kunna är att kunna gå ut på resturang en gång i månaden ihop med sambon, att kunna gå på bio en gång i månaden och att kunna köpa lite nyare kläder till min garderob som snart enbart består av gamla kläder och trasiga kläder. De få klädesplagg jag köper är av yttersta nöd: Jag saknar vinterskor, så jag köper vinterskor. Jag har ingen vinterjacka, jag köper en vinterjacka. Alla byxor jag har är antingen för stora, för små eller har hål på sig, jag köper nya byxor. Aldrig en känsla av att kunna unna sig ett klädesplagg enbart för att det är kul. Skulle jag också få en vanlig inkomst så skulle jag också kunna spara ihop pengar till en bättre kikare, kanske också på sikt köpa en tubkikare. Och så detta med att kanske få råd till en ny mobiltelefon och slippa se den gamla som ibland stänger av sig själv helt utan anledning.
Jag har aldrig velat bli rik, jag har heller aldrig velat vinna en stor summa pengar, för jag kan inte se mig själv som miljonär. Det enda jag vill är att ha möjligheter till att utöva mina fritidsintressen och ha möjligheter till att spara ihop till de dyrare förbrukningsvaror man behöver i dagens Sverige. Jag är inte den som har ett behov för att ha senaste iPoden eller HTC-telefonen, ej heller ha en tubkikare för 200 000 eller eventuellt vesäntligt dyrare än så. Bara kikaren är stöttålig och basic så får det duga i de kommande 10-15 åren!
Ja ni förstår nog varthän jag vill komma!
I veckan har jag suttit som flugan på väggen på baren till resturangen där jag jobbar. Testat på alkoholfria drinkar - och jo då de var supergoda, så killarna i baren skall ha all cred de kan få de är experter - och sett en hel del kändisar. Detta fick väll mig till att ifrågasätta allt i tillvaron, något som inte alltid leder någon vart. Jag kommer aldrig att bli en artist, dels sjunger jag för dåligt, dels är jag inte nyskapande, jag är heller inte supersnygg eller har det lilla extra som skall till för att lyckas. Så jag får leka Morten Harket i lägenheten och inse mina begränsningar.
Jag vet att det är lättast att tycka om sin egen situation i tillvaron och göra det bästa utav den. Men ibland tror jag nog faktiskt att Barbara Ehrenreich har rätt. I debatten kring lyckoindustrin så sågar hon alla dessa Mia Törnbloms och Dr Phils runt omkring med fotknölarna. Hon tycker det är motbjudande och säga till cancersjuka att de skall älska sin situation och se det som en gåva. Det hon också menar är att utan en känsla av vanmakt, irritation, vilja till förändring så finns det inget att sträva efter. Detta låter som en vesäntlig sanning. För visst kan man som jag skrev i ett tidigare blogginlägg lära sig att livet är OK, men glömmer man av att kämpa i motvind så blir livet kanske bara sämre. Det att ha mål i livet skapar mening, och målsättningen kan vara att gå ifrån en dålig situation till att få ett bättre liv. Så drömmar är viktiga att ha. Utan dem så blir man ingen vinnare.
Så vad är mina drömmar för tillfället? De är nog ganska basic. Att få en vanlig inkomst, att slippa gå på bidrag ifrån försäkringskassan. Jag menar inte att jag vill bli rik. Det enda jag vill kunna är att kunna gå ut på resturang en gång i månaden ihop med sambon, att kunna gå på bio en gång i månaden och att kunna köpa lite nyare kläder till min garderob som snart enbart består av gamla kläder och trasiga kläder. De få klädesplagg jag köper är av yttersta nöd: Jag saknar vinterskor, så jag köper vinterskor. Jag har ingen vinterjacka, jag köper en vinterjacka. Alla byxor jag har är antingen för stora, för små eller har hål på sig, jag köper nya byxor. Aldrig en känsla av att kunna unna sig ett klädesplagg enbart för att det är kul. Skulle jag också få en vanlig inkomst så skulle jag också kunna spara ihop pengar till en bättre kikare, kanske också på sikt köpa en tubkikare. Och så detta med att kanske få råd till en ny mobiltelefon och slippa se den gamla som ibland stänger av sig själv helt utan anledning.
Jag har aldrig velat bli rik, jag har heller aldrig velat vinna en stor summa pengar, för jag kan inte se mig själv som miljonär. Det enda jag vill är att ha möjligheter till att utöva mina fritidsintressen och ha möjligheter till att spara ihop till de dyrare förbrukningsvaror man behöver i dagens Sverige. Jag är inte den som har ett behov för att ha senaste iPoden eller HTC-telefonen, ej heller ha en tubkikare för 200 000 eller eventuellt vesäntligt dyrare än så. Bara kikaren är stöttålig och basic så får det duga i de kommande 10-15 åren!
Ja ni förstår nog varthän jag vill komma!
fredag 4 mars 2011
Dagens tre stora leenden!
Ibland kommer det en ljud- och ljuskille till resturangen där jag jobbar. Idag slängde jag käft med honom om ljus. Frågade honom vad han höll på med, och då sa han att han satte upp ljus i meldifestivalens färger. Jag svarade något i stil med att det blir ju jättefint och att ljus är fint. Det höll han med om. Sedan frågade jag honom om han hade sett eller hört talas om Jean Michel Jarre, och då lös ögonen upp på denna ljud- och ljuskille. Det var som om han fick höra de magiska orden sim-salla-bim. Och så blev vi eniga om att Jean Michel Jarre var grym på ljus och har hur bra ljus som hellst på sina konserter! :-) Stort vackert leende på mina läppar blev det i alla fall!
Leende nummer två: Två av mina facebook-vänner kom förbi för en kort pratstund med mig på köket där jag jobbar. Dessa har jag aldrig träffat förrut. Och att de ändå tog sig tid och hälsa på mig, det gjorde mig mycket glad.
Leende nummer tre: Min sambo vill inte att jag skall träna. Först var det en himla massa argument som inte bet på mig. Sedan kom ett argument som bet på mig. Nämligen att han saknat mig mycket under denna stressiga vecka för min del, där jag nästan inte har varit hemma. Han vill alltså ha mig hemma istället för att jag skall ut på träning i morgon. Jag har också saknat min sambo i denna vecka. Tyvärr är jag så trött och sliten att jag inte kan uttrycka min glädje över att min sambo verkligen saknar mig så mycket och vill vara ihop med mig. Så just för tillfället så ler jag stort. Det och känna sig saknad av någon man tycker om, är ett stort kärlekstecken!
Leende nummer två: Två av mina facebook-vänner kom förbi för en kort pratstund med mig på köket där jag jobbar. Dessa har jag aldrig träffat förrut. Och att de ändå tog sig tid och hälsa på mig, det gjorde mig mycket glad.
Leende nummer tre: Min sambo vill inte att jag skall träna. Först var det en himla massa argument som inte bet på mig. Sedan kom ett argument som bet på mig. Nämligen att han saknat mig mycket under denna stressiga vecka för min del, där jag nästan inte har varit hemma. Han vill alltså ha mig hemma istället för att jag skall ut på träning i morgon. Jag har också saknat min sambo i denna vecka. Tyvärr är jag så trött och sliten att jag inte kan uttrycka min glädje över att min sambo verkligen saknar mig så mycket och vill vara ihop med mig. Så just för tillfället så ler jag stort. Det och känna sig saknad av någon man tycker om, är ett stort kärlekstecken!
Att inse att man har begränsningar - och tankar kring mat
Ja, jag har insett det. Jag har begränsningar jag också. Jag skall nog inte börja med femdagarsvecka riktigt ännu när det kommer till arbete. Jag jobbar för tillfället 6 och en halv timma fyra dagar i veckan. I denna vecka och idag. Så har jag jobbat 6 och en halv timma fem dagar i veckan och i övrigt haft en mycket jobbig vecka med mycket och tänka på. Så jag får bara inse fakta, jag är inte redo för fem dagar ännu. Och skall jag någonsin nå dit, att orka med fem dagar, då måste fredagen bli kortare, kanske att jag enbart jobbar fyra timmar.
Sedan är det så att jag också måste inse att jag har problem med att begränsa mig. Jag tror faktiskt att jag äter för mycket under dagarna. Jag tror jag har störst portion av alla runt lunchbordet. Och jag går inte ner i vikt om jag inte samtidigt inser att jag måste dra ner på portionstorleken. Sedan skall jag aldrig mera äta glass under arbetsdagarna, jag får bara väldigt mycket gaser i magen, och har jag chokladsås till eller nougatsås så blir jag trött. Kanske är det så att jag borde inse att jag är allergisk mot choklad. Inte att jag är det rent fysiologiskt men att mitt matsmältningssystem inte klarar av det. Och så skall jag tänka på frukt och också hålla mig ifrån allt för gräddiga saker. Kanske är det så att jag ändå är lite känslig mot laktos. Jag som gjorde ett test och fick reda på att jag inte var laktosintolerant, kanske ändå är det till viss del.
Problemet med glass, ost och gräddsuget är nog snarare att jag behöver mera kalcium, så det blir väll till att äta mer broccoli.
Att kosten spelar så stor roll i välbefinnandet och hur man orkar med dagen och veckorna är jättejobbigt för min del. Jag förstår inte hur jag skall kunna undvika mina laster, och hur skall jag göra med lördagsgodisen? Skall jag också där hålla mig undan allt som heter choklad och laktos? Ibland när jag tänker på detta sättet så blir jag uppriktigt lessen. Jag förstår att jag kanske är beroende av vissa substanser som inte är bra för mig. Sedan förstår jag att jag egentligen kommer må så mycket bättre utan att äta dessa gifter. Men å andra sidan, skall jag inte få ha någon last över huvud taget ur ett matperspektiv? Jag som inte röker, inte dricker alkohol eller tar droger. Skall jag också bli ett hälsofreak? Det känns så fel, jag vill inte bli 120% hurtbulle bara för att jag inte tål vissa saker. Svår nöt och knäcka!
Sedan är det så att jag också måste inse att jag har problem med att begränsa mig. Jag tror faktiskt att jag äter för mycket under dagarna. Jag tror jag har störst portion av alla runt lunchbordet. Och jag går inte ner i vikt om jag inte samtidigt inser att jag måste dra ner på portionstorleken. Sedan skall jag aldrig mera äta glass under arbetsdagarna, jag får bara väldigt mycket gaser i magen, och har jag chokladsås till eller nougatsås så blir jag trött. Kanske är det så att jag borde inse att jag är allergisk mot choklad. Inte att jag är det rent fysiologiskt men att mitt matsmältningssystem inte klarar av det. Och så skall jag tänka på frukt och också hålla mig ifrån allt för gräddiga saker. Kanske är det så att jag ändå är lite känslig mot laktos. Jag som gjorde ett test och fick reda på att jag inte var laktosintolerant, kanske ändå är det till viss del.
Problemet med glass, ost och gräddsuget är nog snarare att jag behöver mera kalcium, så det blir väll till att äta mer broccoli.
Att kosten spelar så stor roll i välbefinnandet och hur man orkar med dagen och veckorna är jättejobbigt för min del. Jag förstår inte hur jag skall kunna undvika mina laster, och hur skall jag göra med lördagsgodisen? Skall jag också där hålla mig undan allt som heter choklad och laktos? Ibland när jag tänker på detta sättet så blir jag uppriktigt lessen. Jag förstår att jag kanske är beroende av vissa substanser som inte är bra för mig. Sedan förstår jag att jag egentligen kommer må så mycket bättre utan att äta dessa gifter. Men å andra sidan, skall jag inte få ha någon last över huvud taget ur ett matperspektiv? Jag som inte röker, inte dricker alkohol eller tar droger. Skall jag också bli ett hälsofreak? Det känns så fel, jag vill inte bli 120% hurtbulle bara för att jag inte tål vissa saker. Svår nöt och knäcka!
torsdag 3 mars 2011
Jag är inte nedstoppad i ett hål
Jag har jobbat, varit på träning en gång så långt denna vecka och på ett möte. Sedan har jag också spanat på kändisar på resturangen där jag jobbar. Det är ju Melodifestival i stan. Allt detta tar sin tid.
Det jag glatt kan konstatera är att bara måndagen blev en dag med kakor och godis. De andra dagarna har varit fria från sådant. Bortsett ifrån i kväll då jag satt och smuttade på drinkar (två stycken - alkoholfria) och åt en glass. Ja jag vet det är inte helt hundra. Men jag har ätit frukt på fikan på jobbet nu igen.
Sedan har jag gått och lagt mig före klockan tolv varje kväll också och jag märker att jag är piggare. Så det skall jag fortsätta med.
Något annat jag lärt mig under dessa dagar är att jag aldrig mer vill sitta ensam på en bar och se på folk. Tvi vale detta var verkligen inget kul alls. Kändisar är ganska kul att få en skymt av, kanske också att få en autograf av och bild. Men att enbart sitta och se vad de gör, vad de eventuellt äter och i vilken pose de hellst av allt sitter i det är inte något jag är intresserad av att ha som arbete. Så ja, jag kan kanske tänka mig att jobba som journalist eller skribent, men jag kommer aldrig att jobba för Se och Hör. Då jobbar jag hellre i en mataffär! Jag vill trotts allt hellst av allt ha ett ganska vanligt jobb där jag iklär mig en roll som känns bekväm för mig. Att intervjua kändisar och fråga dem hur de laddar inför en konsert är mycket mer givande än att leka paparazzi! Jag blir ingen paparazzi!
Det jag glatt kan konstatera är att bara måndagen blev en dag med kakor och godis. De andra dagarna har varit fria från sådant. Bortsett ifrån i kväll då jag satt och smuttade på drinkar (två stycken - alkoholfria) och åt en glass. Ja jag vet det är inte helt hundra. Men jag har ätit frukt på fikan på jobbet nu igen.
Sedan har jag gått och lagt mig före klockan tolv varje kväll också och jag märker att jag är piggare. Så det skall jag fortsätta med.
Något annat jag lärt mig under dessa dagar är att jag aldrig mer vill sitta ensam på en bar och se på folk. Tvi vale detta var verkligen inget kul alls. Kändisar är ganska kul att få en skymt av, kanske också att få en autograf av och bild. Men att enbart sitta och se vad de gör, vad de eventuellt äter och i vilken pose de hellst av allt sitter i det är inte något jag är intresserad av att ha som arbete. Så ja, jag kan kanske tänka mig att jobba som journalist eller skribent, men jag kommer aldrig att jobba för Se och Hör. Då jobbar jag hellre i en mataffär! Jag vill trotts allt hellst av allt ha ett ganska vanligt jobb där jag iklär mig en roll som känns bekväm för mig. Att intervjua kändisar och fråga dem hur de laddar inför en konsert är mycket mer givande än att leka paparazzi! Jag blir ingen paparazzi!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)