Varför är det så svårt för mig att sluta och säga aj, vid minsta lilla fel som sker med mina knän? Även om det inte gör ont på riktigt? Och att jag hela tiden tjatar om mina knän, som om de vore en jättespännande TV-såpa för alla att följa. För så intressanta är de inte!
Hur kommer det sig att jag vid flera olika tillfällen under de senaste dagarna faktiskt har låtit lite negativ i mina kommentarer?
Det är mig en gåta varför jag söker bekräftelse på detta vis och ibland också låter negativ när jag svarar: "Jo då, det är OK!" När någon frågar hur jag har det. Jag har ju verkligen inget och klaga på.
Och så var det, det här med känslan av att jag känner mig negativ då jag svarar "vet inte" när jag egentligen låter positiv.
Hur som hellst, dessa är mina upptäkter så här långt ut i mitt medvetandegörade i hur jag klagar.
Det jag egentligen får klaga över är i alla fall att det är en bastu i tvättstugan. Det känns som om det kan börja brinna, att det är hälsofarligt och att vi knappt kan andas. Varför finns inget bättre ventilationssystem i tillägg till rören i taket? Varför finns inga luckor i väggarna som man lätt kan öppna vid för hög innetempratur? Tvättstugan är verkligen inget man med glädje går till när filtren till torkskåpen och torktrummlarna verkar ha sagt god natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar