Ja, jag fattar inte att det redan är torsdag. Tiden flyger iväg. Jag vet att jag måste ta det lugnt, tänka på knäna och att orken skall räcka till resten av dagen. Och inte att förglömma helgen med fredag inräknat. Men just nu har jag visst en period då jag känner att orken bara växer och växer. Det kliar liksom i hela kroppen. Men förra gången jag kände samma känsla, att jag ville upp i arbetstid. Då fick jag ett bakslag som hette duga. Jag orkade inget på kvällarna. Så jag skall tänka taktiskt och fortsätta med mina timmar som det ser ut nu. I alla fall i en månad till, eller kanske längre. Just nu är jag stark, och i uppsving. Men jag tror att skall jag lyckas nå till minst 75% av arbetstid - eller kanske till och med mera än så - så måste jag ta det lugnt.
Funderar på om den ökade orken verkligen enbart beror på frukt. Det måste vara något mer. Börjar jag och få lite starkare självförtroende? Växer självkänslan just nu? Är det meditationen som gör det? (Ja jag fick faktiskt mediterat igår sent om sider). Eller är det bara så att jag gillar gänget på köket så mycket att de ger mig energi så det räcker och blir över?
Jag börjar få en känsla för att kärleken ifrån min sambo, i kombination med att jag gillar de på köket helar mig. Nu finns det inget som kan stoppa mig.
En liten brasklapp bara: om jag nu mår så bra, varför kan jag inte stå för det? När någon frågar mig hur jag mår, så velar jag till, säger: "Jo!!?? Det är väll helt OK, Huvudet upp fötterna ned!" Eller något liknande. Varför inte bara brista ut i ett stort leende, låta superpositiv och säga: "Idag mår jag toppen, frårga mig inte varför, men i dag är allt strålande!"
Kan det vara jantelagen som stoppar mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar