Vissa dagar är inga roliga dagar. Man har en natt med dålig sömn bakom sig, man kanske känner sig lite stel eller så har man som tjej något med mensen att tampas med, oavsett om det är PMS eller "lingonveckan". Hur som helst man är verkligen inte i form. Det jag har märkt är att vi människor är ganska duktiga på att svara "jag mår bra" även de gånger vi inte mår bra om någon frågar oss. Har genom hela livet tyckt detta beteende är ganska falskt och därmed något jag inte gillar. Men jag förstår ju att det hör till det sociala spelet. Skulle alla gå omkring och ojja sig över småkrämpor, eller en dålig natts sömn eller vad som helst, då skulle ju ingen må bra och alla skulle bara klaga.
Men en annan tanke är den att i Botzwana så frågar de aldrig varandra "hur mår du?" så som vi gör. De frågar istället om man har sovit gott. Detta mer indirekta sätt att socialt kontrollera hur människor mår tycker jag nästan bättre om. Man kan ha sovit gott, men vara på dåligt humör eller ha småkrämpor. Man kan också ha sovit dåligt men ändå vara i bra dagsform. På något sätt känns det lättare att ljuga eller att prata sanning med frågan: Har du sovit gott?
Sedan har vi detta fenomen att säger man en lögn tillräckligt många gånger så börjar man tro på att den är sann. Jag tror det var Hitler som sa det, eller så var det Hitlers motto i livet. Hur-som-helst så tror jag att det ligger lite sanning i det hela. Går man runt och säger att man har småkräpor, att man sovit dåligt eller vad som helst som kan förstöra sin dag, så blir den förstörd. Så säger man att man mår bra, har det bra eller att man är glad - även om man inte är det - så kanske man lurar sig själv till att må bra.
Ibland har jag lust att fråga en psykolog om just detta fenomen. Varför gör vi som vi gör? Hjäper det mig personligen att ljuga och säga att jag mår bra även om jag har en helt vanlig dag utan större problem, men heller inte en dunderbra dag? Hade jag haft ett par experter som skulle svara ja på dessa frågor hade jag faktiskt haft det enklare att ljuga. Jag älskar att lysna på folk som vet något och följa deras råd. Tyvärr. Det är så typiskt oss svenskar.
Jag får nog testa Hitler-modellen i alla fall. Ljuga tills jag tror på det som sanning.
Som sista lilla notis i detta blogginlägg vill jag starkt poängtera att jag tar avstånd till allt annat Hitler har gjort eller sagt i nazismens anda.
1 kommentar:
Därför undviker jag att ställa den frågan till människor jag möter, om jag inte uppenbart ser att personen mår dåligt men då ska jag också ha tiden att lyssna, sätta mig ner med personen ifråga, oftast får man oärliga svar på den frågan... Undvik den för den är barar helt onödig då man har få omkring sig som egentligen har tiden och verkligen bryr sig om hur jag mår och som jag vill dela det med.
Skicka en kommentar